Ibland kan saker bli så snåriga att hur gärna man än skulle vilja lösa allt och börja om så ser man liksom ingen annan utväg än att bara dra. Stoppa huvudet i sanden, eller springa åt andra hållet, ni vet, överge något man egentligen vill och längtar efter bara för allt är så svårt runt omkring.
Vet ni vad jag menar? Man kanske blir kär i någon som man av olika anledningar inte ”borde” bli kär i, man hemlighåller sin relation, någon har varit otrogen, man har haft pauser och inte kört med öppna kort.. Det finns massor av anledningar. En relation kan liksom inte vara krånglig nog som den är – med att få saker att funka och kännas bra för de två inblandade – den krånglar gärna ihop sig med omvärlden också. Ibland på verkligen omöjliga sätt, kan det kännas som.

En kompis till mig, vi kan kalla henne O, gjorde slut med sin kille efter några månaders grubblande. Hon träffade en ny och plötsligt kände hon att hon ville testa, satsa och ta sig ur det hon så länge tvivlat på. Så de gör slut, hon blir tillsammans med den nya killen – killen som på pappret är alla rätt för henne. Han avgudar henne, dessutom.
Ex-killen har några kortare förhållanden under tiden, bland annat med en gemensam bekant som de tidigare bråkat om men han då förnekat alla känslor för. O testar och testar med den nya killen men kan inte komma över den gamla. O och Exet träffas och lägger alla korten på bordet – många fina kort om starka känslor och längtan, men också några fula, inte tidigare kända, om otrohet och svek. Tillslut inser O att den nya killen inte är för henne och lämnar. Nu, i skrivande stund pratar hon och Exet om att försöka igen och nu undrar jag; HUR ska man göra det? När man vet att man har svek och otrohet och dåliga känslor i bagaget men ändå så himla gärna vill och säger sig vara beredd att lägga allt bakom sig – hur går man tillväga? Vad tror ni? Råd? Kan man?