En gång tågluffade vi ihop. I ärlighetens namn hade vi varken tid eller pengar för några större utsvävningar men gudarna ska veta att vi lade energi på att maxa upplevelserna vid varje stopp. Hallsberg, Mjölby, Köpenhamn och Göteborg. Storslaget, tänker ni, och ja, det var en av de bästa resorna någonsin. Det här är de som jag har roligt med nästan hela tiden. Som jag alltid pratar relationer och göra-slut-knep med. (Skriv ”det är slut” på ögonlocken när du går och lägger dig så ser han det om han vaknar före dig.) Det är hon som, när vi hittade ett visitkort på tunnelbanan, omedelbart tog kontakt via sms:et ”Tjena, här sitter jag och tuggar på dina kontaktuppgifter.” Hon som tatuerade in Back off i någorlunda vattenfast tusch över skulderbladen, för att enkelt kunna göra sig förstådd i sin lågt ryggskurna klänning. Hon som släpar mig Kungsholmen runt allt som oftast och vet precis allt och han som jag känt i nästan 17 år sedan puffluggens glada dagar. Nu, på min trettioårsdag, gav de mig en stor gammal resväska. Karin, CC och S. Full med brev var den, alla kuvert märkta med olika datum. I varje kuvert låg ett vykort, som för övrigt är en gåta hur de införskaffats med tanke på dess motiv och ålder. Varje vykort och datum symboliserar en sak vi ska göra ihop i höst. Vi ska åka till Högdalen och besöka en spådam. Gå på svamputflykt, bruncha och shoppa på Sigtuna julmarknad. Vi ska luffa till Uppsala och bo på hotell. Och på ett kuvert stod det 9/9. Där låg ett vykort från Antwerpen rörande en viss Håkan Hellström-konsert som äger rum på Grönan i kväll. Så det här är lite som första dagen på bästa hösten.