”Det är inte det att jag måste försöka bli gravid nu, det är bara det att jag liksom vill.. ja, känna att jag är i ett förhållande där jag vill bli gravid så småningom.”

”Ja det är klart, annars slösar man ju tid. Jag skulle aldrig börja träffa någon nu, som jag inte kunde se lite framtid med.”

”Men lägg av, förhållanden håller ju ändå inte. Jag är ganska inställd på att bli ensamstående mamma sen, antingen med någon kompis eller.. ja, åka till Danmark eller så.”

”Va? Men din pojkvän då?”

”Han är en jättebra pojkvän men vi kommer inte blir föräldrar ihop. Jag vet liksom redan det.”

”Så du väljer vadå, ensamstående föräldraskap framför att hitta den rätte?”

”Alltså, det vi pratar om är väl i fall man ska gå på kärlek och passion – eller på att hitta den perfekta pappan till sina barn. Det är ju inte alltid samma.”

”Jag väljer passion, alla gånger. Jag kan inte tänka mig att försöka leva familjeliv med en kille som egentligen bara är en kompis. Om man åtminstone är kära från början ökar väl chanserna att man håller ihop i längden..?”

”Nä, jag väljer en trygg kille. Oavsett om jag är kär. Fatta om det tar slut och du ska lämna bort dina viktigaste små människor varannan vecka, till en kille som du inte ens gillar som person men råkade vara sanslöst attraherad av medan ni var ihop..?”

”Men annars kanske det tar slut bara för att någon av er blir kär i någon annan?”

”Alltså ni hör ju. Jag väljer inget av dem.”

”Mhm.”