– Alltså det här med förhållandestressen. Jag blir galen.

– Hur menar du?

– Men, att alla liksom kollektivt tar nästa steg, jag har två kompisar på Facebook som förlovade sig i helgen och det känns som att varannan person i min feed antingen väntar barn vilken dag som helst eller bara uppdaterar om sin bebis..

– Att man är utanför för att man bara dejtar? Lite som att pressen styr?

– Mm, man känner sig som 16 år som ”bara är ihop” och inte planerar alla de där stora stegen jäkligt snart och helst igår..

– Men vadå, att vara ihop är ju också ett steg, fatta när man inte är det och på varenda släktmiddag möts av ”när ska du träffa någon då” och ”börjar det inte bli dags att tänka på barn?”

– Men varför ÄR folk så?

– Sjukt, är det. ”Jag äter barn”, brukar jag svara, sen är de tysta.