Hur viktigt är ett förlåt? Alltså. Alla är olika, en del är bråkigt lagda (eller ”passionerade” som de kallas av.. tja, sig själva kanske) och en del är det inte, en del behöver den där spänningen i en relation – andra kan inte leva med den. Vissa är helt suveräna på att bråka, de har liksom gjort det till sin grej och sköter sina konflikter med sån snygg förståelse att det nästan blir en drog och de måste göra det hela tiden. Bli-sams-ruset kanske, vet inte. Men det här med förlåt vill man ju tro är ett nyckelord, oavsett. Jag vet att handling oftast väger tyngre än ord och ett inlevelselöst förlåt behöver faktiskt inte betyda någonting alls om man inte känner sig.. sedd? Men ibland, tror jag, är det helt avgörande. Man kan ha rivit i gamla sår och kastat tunga saker och så småningom lugnar det ner sig, men om ingen egentligen tycker att de har gjort fel så fastnar det där ’förlåtet’ nånstans halvvägs i halsen på båda två och så kan man ändå inte släppa det för det kom ju aldrig. Man blev liksom ändå inte förstådd. Ibland är ju ett förlåt det enda man behöver.

*** Vilken film?