Under utbildningen eller på arbetsplatsen – det måste ju vara två av de vanligaste platserna att träffa kärleken på. Så det är ju inte övermärkligt, att många är tillsammans med en person inom sin egen yrkesgrupp. Hittade en studie precis, som visar att par som har liknande jobb har svårare att skilja jobb från privatliv – och att det kan påverka relationen negativt. När jag skrev om det här fina paret som träffades på jobbet minns jag att de såg många fördelar med att jobba på samma arbetsplats – som en ökad förståelse för varandra yrkesmässigt, att man kunde skvallra och diskutera jobbärenden och personer som båda kände till. Och så tror jag säkert det i många fall kan vara. Men risken är att jobbet blir ens gemensamma intresse, att det liksom tar över ens fritid också, och då blir det ju ett problem. Det gäller förstås oavsett om man jobbar ihop eller inte; jag tror det är jätteviktigt att hitta sina egna saker, bygga sitt gemensamma liv utanför jobbet tillsammans och prioritera det – och varandra – minst lika högt som sin karriär. Köp en hund, renovera ett torp, gå en kurs, börja (inte vet jag) springa/golfa/spela i rockband ihop, spara till en båt eller en resa… Man vill ju dela annat, allt som inte har med jobb att göra, med den man är med. Man vill inte ha samma saker gemensamt med sin pojk- eller flickvän som med sin kollega. Vad tror ni?

 – Satan vad härligt att vi kom iväg på en gemensam semester älskling. – Mm.