Vet ni vad jag tror gör en bra relation? Att komma lika. Inte bara för att en kollega just nu testar ett jämställdhetsspel med samma namn, utan för att jag tänkt mycket på det nu när många vänner och bekanta ägnar sig åt att bilda nya små familjer. Att komma lika, eller åtminstone verkligen försöka. Jag känner många smarta, moderna, jämställda män. Både pappor och barnlösa. Och jag är fullt medveten om att de ofta tvingas ropa lite extra högt för att bli bemötta med samma självklarhet som nyblivna mammor. Det är förstås synd.

Men vad som också är synd är när andra män obekymrat solar sig i den jämställda glansen, utan att faktiskt leva den. På riktigt. De tillsynes vettiga killarna vars image obönhörligen raseras i skarpt läge. För man blir inte särskilt jämställd av att bara ha lärt sig säga rätt saker. Att inför födseln prata sig hes om delad ledighet och ett år senare plocka ut sina tre månader (gärna över sommaren) eller att under högtidliga former byta en blöja när man har gäster. Att inför hänförda vänner orera kring hur ”allting ändras när man får barn, man har ALLTID dåligt samvete när man jobbar mycket/reser mycket/vad man nu gör, man saknar sitt barn HELA tiden”.

Så stanna hemma då. Den sortens dåligt samvete, alltså… Vad är det ens, någon slags alibi? Få ordning på dina prioriteringar i stället. Det är inte vad du säger eller hur du poserar vid skötbordet som räknas, det är tiden och slitet du lägger in som ger en jämställd relation, en lyckligare partner samt en tjatfri och betydligt hetare relation. Ta lite ansvar och låt andra slippa ta i ditt kletiga ”dåliga samvete”. Eller håll bara väldigt tyst.