Vi pratade om det igår på lunchen. Vad man har för ”stil” på kille (just i det här fallet blev det killar eftersom vi var fyra killkära tjejer vid bordet) – vad/vem man dras till. Ivern och inlevelsen i detta samtal! Artigt betraktade jag otaliga framgooglade bilder på The Strokes-medlemmar och spensliga, välfriserade popsnören och insåg tillslut att jag i sällskapet var komplett ensam med min fäbless för Jeffrey Dean Morgan-killar. Ytligt, jomenvisst. Men det är ändå lite roligt, hur man skapar sig en bild av sin drömman/-kvinna. Vad man tror att man vill ha och dras till. Eric, en reporter som hjälper oss med ett dejtingknäck, upplyste mig till exempel nyss om att motsatser må dras till varandra – men de håller aldrig i längden. Men det struntar väl feromonerna i, kärleken förblindar och kanske är det därför vi tror att vi vet exakt vad vi vill ha. Vi kanske inte ser något, när vi väl blir kära.

PS: Om man inte orkar skapa sig en egen bild finns det tydligen en färdig.