– Och så var jag på den där dejten igår, men vi klickade verkligen inte.
– Varför inte?
– Stolpskott.
– Haha, på vilket sätt?
– … alltså han var snygg, och han hade ett sjukt intressant jobb som han verkade brinna för…
– Låter ju inte så oattraktivt?
– Nej, i och för sig, och han hade ett himla snyggt namn faktiskt… Och han var artig, han frågade hur mycket som helst om mig.
– Haha, allvarligt? Vad är problemet?
– Han hade löparskor. Alltså, på dejten.
– Aha. Synd.
– Ja. Synd på så rara ärter, faktiskt.

Tänk, den som ändå hade titeln ”Legitimerad spökdejtare” på visitkortet. Vad mycket kärlek man skulle sprida. Tyvärr urvattnas ju lite av romantiken i ”jag blev kär i honom redan innan vi träffats” när det överskuggas av ”jag blev kär i en inhyrd spökskrivare som låtsades vara han – innan jag förstod att jag bara hade med en lat, ointresserad ungkarl och en pengakåt konsult att göra och lämnade dem båda”.