Nästan varannan svarande i undersökningen Sverigemamman 2012 har allvarligt övervägt att lämna sin nuvarande partner. På TV3 ordnar en nyskild såpastjärna skilsmässoparty och på SVT Play tvistar Marcus Birro och Mian Lodalen om monogami och livslång kärlek i ”Annas Eviga”.

Det är som att tvåsamhet och ensamhet tycks skrämma oss nästan lika mycket. Så vi pratar om det. I alla upptänkliga forum vädrar vi våra åsikter kring hur andra väljer sina relationer och hur lätt – eller alldeles för sent – de ger upp. Aldrig har jag och mina vänner pratat så mycket om det här med att ”välja rätt” som innan den stora 30-nånting-bomben slog ner och majoriteten plötsligt var antingen gravida, radhusägare, mammor eller allt på en gång. Det velades, sneglades och analyserades över vinglasen på min balkong, hur vet man när det är rätt? Kanske är vi så indoktrinerade med att det är fel att ”nöja sig” att vi aldrig slutar snegla efter det potentiellt grönare 2.0-gräset på andra sidan. Men det är en tröstlös jakt, den efter det där eviga nyförälskelseruset som vi nånstans vet inte existerar.

Sedan valde vi. Och med facit i hand borde det där valet avdramatiseras lite. Så här är det nu, det är lyckligt och framtiden förblir lika svårspådd som den var igår eller förra året.