Slog inte till.

Nio dagar, tio kanske, så länge har jag legat hemma sjuk nu och det är smärtsamt vad trist det är när man vilar och vilar och aldrig blir bättre. Ända sedan vår en-veckas-semester har jag varit sjuk, och den måste jag berätta mer om för ingenting botar tydligen vardagsslentrian som några lediga dagar ihop – men först.

TV3 Dokumentär just nu, med kloka Sanna Lundell. Och kloka Ingemar Gens! Apropå förra inlägget – veckans tema är nämligen otrohet, och den big business som omger fenomenet. Man kan gå med på otrohetssajter (om man betalar), anlita privatdetektiver (om man betalar), återskapa radera data från datorhårddiskar och mobiltelefoner (om man… ja ni fattar). Människors rädsla att bli svikna, såväl som andras själviska benägenhet att aldrig nöja sig för den delen, har på något sätt förringats till nya sätt att kapitalisera på. Förespråkarna i kvällens program pratar om hur vi är ”skapta för att hantera spänning” och jämför vänsterprassel med fallskärmshoppning och what-not och jag blir bara så… beklämd. ”Folk säger att vi skor oss på andra människors olycka men vi resonerar så att på det här sättet får de inte veta något, alltså är de inte olyckliga.”

Vilka är det, mer än de som tjänar pengar på det, som resonerar så?

Otrohetssajten Victoria Milan frågade sina medlemmar vart de helst reser med sina vänsterprassel. Resultatet? En exotisk lista toppad av New York och Bora Bora. Men sanningen är mer praktisk än så.

I verkligheten bär snedsprånget inte längre än till en annan svensk stad. Ett dubbelrum i Skövde och en härva av lögner. Värt.