Los Angeles. I Hollywood kissar hundarna på konstgräs. Det vanliga gräset har vissnat och ersatts av plastiga mattor. Här är ytan viktigast, det måste se snyggt ut även om torkan har drabbat de lyxiga kvarteren i Los Angeles.
Stora skyltar uppmanar hundägarna att plocka upp efter sina djur. Plasten suger inte som vanligt gräs och det går inte längre att skölja av gatorna.
Vattnet sinar. Det råder bevattningsförbud i hela Los Angeles och på ännu större skyltar uppmanas invånarna att spara på vatten.

Situationen är verkligen kritisk, Los Angeles har vattenreserver för ännu ett år, men sedan är det slut. Klimatförändringarna har gjort det torra Kalifornien ännu torrare och i Los Angeles råder närapå katastrofläge.
Duschmunstycken och toaletter byts ut mot snålspolande. Hushållsmaskiner får inte dra för mycket och vattenmyndigheterna planerar nu att rena och återanvända det gamla vattnet från diskmaskiner och tvättmaskiner.
Inte en droppe får gå till spillo.

A lla väntar på att ovädret El Niño ska skölja av det torra landskapet med sina kraftiga regn. Forskarna tror att den starkaste El Niñon på 50 år kan dra in över Kalifornien i vinter och invånarna fantiserar redan om vattenmassorna. Berörda myndigheter planerar att samla in så mycket regnvatten som möjligt i stora bassänger för att sedan anlägga våtmarker.
– Du har säker hört att alla pratar om El Niño, säger professor Jay Famiglietti på NASA och University of California i Irvine.
Han skrattar och säger att ovädret aldrig kommer att lösa Kaliforniens problem.
– Grundvattnet sjunker därför att vi inte får tillräckligt med regn. Normalt brukar högtryck och lågtryck cirkulera. Men nu har vi ett högtryck som legat över Kalifornien i flera år. Även om vi får en storm kommer den inte att hjälpa, Kaliforniens vattenbrist har tyvärr blivit permanent.

Jay Famiglietti menar att det inte längre går att odla stora mängder grönsaker i Kalifornien. Jordbruket får anpassa sig till det nya klimatet och helt enkelt flytta norrut, kanske till North Dakota där klimatförändringarna mildrat vintrarna något.
Han beskriver invånarna i Kalifornien som rätt bortskämda och när vi varje morgon ser poolskötarna och trädgårdsarbetarna med sina vattenslangar köra upp mot Hollywood är vi beredda att hålla med. Den som har pengar kan alltid köpa sig fri.
Klimatet förstärker klassmotsättningarna. Medan de fattiga lantarbetarna drivs bort från torra åkrar, kan filmstjärnorna fortfarande ligga och skvätta i sina pooler. För de rika handlar klimatet bara om evigt solsken. It never rains in southern California.

Myndigheterna i Kalifornien ser givetvis problemen. Den olja som utvinns några mil längre bort i Kern blir bensin till bilarna på Los Angeles åttafiliga motorvägar. Kalifornien producerar den olja som driver på de klimatförändringar som nu utarmar delstaten. Det handlar om ren självförbränning.

T orkan är redan ett faktum. Kaliforniens hårda kamp mot klimatförändringarna kan ses som ett sista försök att rädda sig själv. Vi åker till University of California i Los Angeles för att lyssna på en hearing som delstatens senator Fran Pavely bjudit in till. Om några dagar åker hon till klimatmötet i Paris och nu vill hon stämma av läget inför resan.

Vi lyssnar och inser att den eviga solen också kan vara en tillgång. Överallt har vi sett reklam för solpaneler och hittills har över 230 000 kaliforniska hushåll installerat solceller på sina hus. Skolor och offentliga byggnader värms eller kyls numera av solen och ute i Mojaveöknen breder gigantiska solcellsanläggningar ut sig. Solar Star i Rosamond – en av världens största anläggningar – sysselsätter till exempel flera hundra arbetare och levererar elektricitet till 255 000 hem.
Fler solcellsparker kommer att kombineras med tusentals vindkraftverk. Visst bråkas det här också, många tycker att den förnybara energin tar för mycket plats, men så gnälligt som hemma i Sverige blir det inte. Här förstår man ändå att alternativen är nödvändiga.

Då har invånarna i Kalifornien svårare att avstå från bilen. Trafiken är den största förorenaren i den här delen av landet. Los Angeles har den värsta trafiksituationen i hela USA och under rusningstid är det mycket svårt att se Kalifornien som en klimatstat. De allra flesta kör stora bensinslukande suvar. Alla utom de fattiga som kör gamla bensinslukande vrak.
Ingen kommer fram utan bil.

– Vi kan inte fortsätta att köra så här, säger John Boesel, vd på Calstart som är en organisation för rena transporter.
– Även om allt fler kör fossilfritt eller har lägre utsläpp så måste vi göra mer. Vi måste tvinga fram mer fossilfritt bränsle, fler laddningsstationer för elbilar. Varje miljövänlig bil kanske används två timmar om dagen, vi måste se till så att de rullar 20 timmar om dagen. Vi måste starta bilpooler och premiera dem.

Redan i dag har bilpooler fördelar i den heta Los Angelestrafiken. Den vänstra snabbfilen är vikt för bilar med passagerare medan de ensamma förarna får stanna kvar i de långsammare filerna. Något för Stockholms trafikplanerare att ta efter när de nu envisas med att bygga den bredfiliga Förbifarten.
Över hela Los Angeles byggs cykelbanor och nere vid stränderna i Venice och Santa Monica finns lånecyklar för dem som snabbt vill komma fram. Inne i staden ska boulevarderna återskapas så att invånarna kan gå och handla i stället för att köra till stora malls.

Kalifornien planerar också att rusta upp järnvägen, bygga ut metron och bygga bostäder runt stationerna. Ja vi känner igen resonemanget, människor behöver bo nära kollektivtrafiken. Bilåkandet måste minska, även om det väcker känslor i det individualistiska Kalifornien där bara de allra fattigaste åker kollektivt. Vi letar hela tiden efter tunnelbanan, men hittar den aldrig.

V i får ta bilen genom Los Angeles i stället och följer GPS:en som hela tiden vill att vi ska köra på motorvägsbroar över andra motorvägar. Los Angeles är ett rullande inferno.
Men så kommer Fran Pavley inte att uttrycka det när hon kommer till Paris. Hon kommer att prata om Kalifornien som en progressiv del av världen.

Vi träffar många miljömänniskor under vår resa genom södra Kalifornien. Till slut låter de bara som bilhandlare som gällt säljer in sina klimatlösningar. Ser de inte trafiken? Förstår de inte att det är en slags dödsdans de utför på Sunset Boulevard bland alla bilar och stjärnor?
Vi kör vidare i hopp om att hitta de verkliga framtidslösningarna. Det skymmer och trafiken tätnar. Los Angeles spar på gatljuset och snart är det beckmörkt. Det enda vi ser är tusentals baklyktor på den breda motorvägen rakt genom stan.