Mygg, pilsner och en grill i tusen bitar

Oj, idag har varit en sån där dag som är superlång, fullspäckad och totalt lurvig i kanterna. Jag vet att jag har sprungit runt som en tok, men jag kommer knappt ihåg vad jag har gjort. Att det blev lite nattsudd i pergolan det minns jag. Och att jag tidigare införskaffade diverse mojänger till att hänga upp hängmattan med, gas till den nya grillen och en kvast för mitt städa pergolan projekt.

Ikväll var grannen så vänlig och gjorde min sambo sällskap i både öldrickning och grillmontering. Och jag njöt av sällskapet medan jag planterade sommarplantor, hängde lyktor, gardiner och jobbade på den mycket viktiga ”mysfaktorn”. Det där med städning och ordning i pergolan blev det inte så mycket av, men det kommer väl med största sannolikhet en ny dag imorgon också.

Så värt vartenda korvöre!

Lycka är:
Att kunna gå ut i tofflor och köpa sin första sommarlunch på den lokala syltan. 5000 kr för en lunch, men då ingick allt.

– Avenyn –

FABRIKEN | TORSDAGSTEMA | V 21

Ny torsdag – nytt torsdagstema på Inspirationsfabriken. Idag bloggar vi fabrikanter om ”Utsidan”.

På vår utsida är det dom små rövarna som regerar. Här hänger det gungor i äppelträden och växer söta blåbär på buske. Femåringen skövlar min syrenbuske med sin skumgummiyxa och ettåringen grusar min nya uteplats. På vår utsida fastnar dammet i treåringens klibbiga saftkinder och ingenting är egentligen så noga.

Bara att man trivs.

Se fler bilder i samma tema på Fabriken idag >

Söndagsbild | Fabriken | v 20

Fler av mina söndagsbilder hittar du här >

Och fler av dagens söndagsbilder från mina medfabrikanter hittar du här >

”Tandlöse”

– Den behöver ben, batterier och vingar och den måste gå att laga ifall jag sticker sönder den med ett svärd. Det och mycket mer är det som den måste, och mamma du måste bygga den!

Men mamman vet att det är en ”Tandlöse” han vill ha. Och hon vet att femåringen blir skitförbannad på mamman om draken inte flyger när den väl är klar. Så hon får honom att bygga den själv istället.

Hon lovar sällskap och all hjälp han behöver. Men han måste hämta material, planera, rita och spika själv. Han tvingar mamman att göra en komihåg-lista på det språket som han förstår (stora bokstäver).

Mamman gör en lista på det språket och återgår sen till sitt eget dagsprojekt – att stoppa gårdagens plantor i jorden. Två vita syrener i hörnet där stenmuren möter staketet.

Staketet är relativt nytt och nu när tomten känns mer avskiljd från skogen vill jag plantera en del växter för att rama in och skapa trivsel på den här annars oanvända delen av tomten. I äppelträdet ska hängmattan som pappi fick i present av mormor och morfar upp.

Runt hörnet hör jag ett ivrigt hamrande, femåringen är i full gång med vingarna. Han njuter av att vara storebror och av att ha småsyskon som sover.

Det gör jag också. Naptime lika med mammitajm!

Jag fortsätter med mitt och går vidare mot lekplatsen.

Kanten mellan sandlådan och gräsmattan har stått ogjord sedan vi byggde lekplatsen förra året. Idag planterade jag massor av marktäckande och smultron som jag hoppas ska hålla nässlorna borta.

Det här kan nog lätt bli ettåringens favoritplats i sommar, sand och smultron – allt en ettåring gillar… att äta.

Femåringen ropar, han behöver hjälp att såga till benen till draken. Han drar den ivrigt i svansen och visar precis vad jag ska göra, hur långa benen ska vara och var han vill att jag fäster dom. Vi gör det klart och tar en glasspaus.

Plötsligt har mer än halva dagen gått, treåringen vaknat och femåringens drakfokus börjar att blekna. Dom hjälper mig med planteringen en stund.

(Läs: slåss i rutschkanan och låtsasbajsar i dom tomma plastkrukorna)

Dags för lunch.

Men så vaknar ettåringen och snart 40-åringen har kommit hem och femåringen ser en ny chans att få lite hjälp med finliret.

Pappi spikar öron och småtomtarna limmar ögon, näsa och mun.

Och vet ni! Idag har jag hunnit göra en massa mammasaker medan femåringen nästan alldeles själv har byggt den mest fantastiska drake jag någonsin har sett.

Wow, jag blir varm i hela kroppen! Så stolt.

Jag säger bara – kolla in symetrin!

Och du ser väl likheten?

Foto howtotrainyourdragon.wikia.com >

Nu ska den målas svart och få klor, sen är det väl bara att sticka svärdet i den då, det var ju det den var till för.

Eller kan det vara så att femåringen har ändrat sig, nu när han fick göra jobbet själv?

Fel fel fel fel

Jag som trodde att skapa och bygga saker var the shit.

Fel fel fel fel, som Brasse skulle ha sagt det!

Det är ju att jämna till, plana ut och och platta till skit som är the shit!

Idag fixar jag och min pappa vår skrotiga gårdsplan. Fyller ut gropar, snyggar till kanter och jämnar högar med marken. Snacka om tillfredsställande jobb, I löv it!

Och Lilleman kommer att bli överlycklig när han kommer från dagis, hans cykelplace har fördubblats.

Rosa färg och pelarbord kan vänta, solen skiner och vi har karlgöra att göra!

Ett foto av mycket ovanligt slag

Alltså, det är verkligen inte varje dag vårt trista lilla hus ser glimrande ut från utsidan. Men det gjorde det idag. Värt att föreviga tyckte jag.

Här bor vi alltså, i ”lilla huset på berget” som mina syskon kallar det. Fotot är taget med min telefon från den gamla gårdsvägen som leder ner till mitt barndomshem.

Det du egentligen ser är grå eternitplattor, trista mörkröda fönsterkarmar, en rutten farstukvist och ett vackert brutet tak som speglar sig i glansen av 20 minusgrader.

Självklart har vi storslagna planer om ny panel, vackert spröjsade fönster och en slingrande altan med en gnisslande hammock.

*suck*

Äsch, det är insidan som räknas har jag hört.

Slaktarbänk/Matbord

Att bygga ”lådbilarna” var säkert ett sätt att förverkliga mina egna barndrömmar. Att bygga en egen ”slaktarbänk” på stiliga 2,6 meter är också en dröm som förverkligats, men mer en vuxendröm kanske :)

Visserligen har jag sett framför mig hur den bänken ska stå mitt på golvet i min fantasistudio med fem meters takhöjd. Men nu när vi håller på där ute så tar jag chansen att tjuvstarta. Jag vill att hela halva släkten ska få plats runt bordet, och då krävs det att man tar i lite i storlek.

Har jag förresten berättat att mina föräldrar har nio barnbarn, alla under fem år! *fniss* Då förstår ni varför jag vill ha ett stort bord, många glass och grillkorvsugna blir det!

 Men hur bygger man ett bord?

Jag gjorde så att jag först googlade på hur mycket utrymme man räknar per person på bredden, vilken som är en bra höjd på ett matbord och förstås lite bilder för inspiration. Sen gjorde jag en snabbskiss och startade projektet uppåner med mycket grovt material för att få den rätta känslan.

Tre huvudingredienserna

De tre huvudingredienserna i ett lyckat bygge för mig är En vision, Rätt verktyg och en Energisk assistent.

Hur stort ska ett bord vara för tolv personer?

En meter brett eller mer bör ett bord vara för att kunna placera två personer på kortsidan. Det ska inte vara mindre än 80 cm om man inte vill ha känslan av att sitta för nära varandra.

Sen räknar man 60 cm per person på bredden, men ta gärna i lite extra, så 2,6 meter blir perfekt för fyra personer på rad.

Den här informationen hittade jag bl a på snickis.se, och vill du ha fler tips så kolla här: www.snickis.se

Bordet är endast två dygn gammalt och redan fyrdubbelt invigt med pizzasås, bläckpennor och grillspett.

I nästa finväder ska jag putsa av det lite och behandla det mörkt.

Fortsättning följer…

En vecka senare…

Vi hade ett småhätskt samtal häromdagen pappi och jag (Ja, norrmän kan också var både sura och irriterade). Han, pappi, norrmannen, menade att han var less efter två veckors pergolabygge och tyckte att nu var det dags att bli klar. Jag menar att jag kan förstå honom, absolut, men vi har faktiskt bara hållit på i EN vecka! Och det med uppehåll eftersom vi saknade material ett par dagar.

För två veckor sen, då såg det ut såhär, och fanns bara i mina tankar…

Så förra torsdagen handlade vi hem allt material och kunde starta bygget. Skönt att bli kvitt dom tillfälliga stolparna som stått där och typ skrikit med megafon i mitt öra – vi ska bli en pergola, viskablien pergolaaa…

Tre dagar senare liknade min fantasi mer perkele än en pergola och vi letade med ljus och lykta efter lite stabilitet i bygget.

Så fick vi kryddhyllan på plats och den gjorde verkligen susen tillsammans med några andra små åtgärder. Nu håller bygget för både stora och små klätterapor.

En snygg lösning för att slippa sätta kryss lite här och var tycker jag. Jag hade ju min vision av ”växthus utan glas känsla” och den höll jag benhårt fast vid.

Så i fredags blev vi äntligen klara med de sista detaljerna.

Ikväll har vi smyginvigt den, mycket nöjd både norrmannen och jag! Nu återstår att bestämma lasyr eller färg, men svart ska den bli.

Å tänk när det är gjort och man kan börja piffa och plantera, det är ju då det roliga börjar på riktigt!