Tack alla!

Att blogga för Aftonbladet har varit en spännande resa. Jag är så tacksam och glad för den möjligheten och upplevelsen, men hemlängtan börjar att komma ikapp mig och vid årsskiftet flyttar jag hem till KNAADA.com igen.

Tusen tack till Härligt hemma som sett mig och gett mig möjligheten, och tusen tack till alla nya läsare jag har mött här!

Men jag tänkte götta mig kvar här ett tag till och fram till årsskiftet hittar ni mig på båda bloggarna. Sen hoppas jag verkligen att ni vill hälsa på mig där också!

Nyfiken? Då kan du spana in den ”nygamla” bloggen redan nu – HÄR >

Inspirationsbanken

Fredag, stressar du med klappar och julmat? Eller sitter du som jag på kontoret med en kaffe, tittar ut och undrar vart all snö tog vägen?

Hemma hos oss väntar pepparkaksgranarna på att bli klistrade och pyntade, granen på att få komma in och glöggen på att bli smakad. Jag har inte den där rätta feelingen ännu. Kanske den kommer i eftermiddag när jag ska trängas med alla andra bybor och hemkomlingar på Ica. Jag chansar på det, kikar vidare på fjolårets julbilder och förklarar detta inlägget som det absolut första i Inspirationsbanken >

Snart redo för julen

Julen blir i liten skala det här året. I dubbel bemärkelse, den här lille bagaren har huvudrollen i min.

Dom stora barnen åker med pappi till familjen i Norge och vi stannar hemma bland barngrindar, rumpservetter och julgranen utom räckhöjd. Det blir en rofylld jul.

Julgranen tror jag att vi klär imorgon och de sista klapparna ska jag nog åka och fixa NU.

Jag sitter här och blir lite blödig, mina ungar – tre stycken. Nästan ett helt eget litet luciatåg som vi har producerat pappi och jag. Så fina, förvånade och sura.

Den normalt malande tvååringen blev tvärtyst i sina tomtekläder på dagis. Och trollkarlen sur för att det inte fanns några pepparkakskläder, när han i sista sekunden ändrade sig. Och vad som felar Lucian är jag inte helt säker på, något är gnager Snorpan, det ser jag.

Men som mamma till detta följet tycker jag att tomtepussar och skinkmackor före jobbet är en viktig tradition som vi ska hålla hårt på!

Usla och fantastiskt underhållande bilder hör till, och vad det gäller ungarna så räknar jag med att dom repar sig till nästa år.

Se på oss, det blev folk av oss också!

Glad Lucia!

Glad första advent!

Sitter vid köksbordet något rådlös, massor med jobb men ingen bilnyckel. Pappi är på gymmet och med sig har han förmodligen tre set med nycklar, en till sin egen bil och två till min.

Jag får försöka att vara effektiv från laptopen här hemma i köket istället. Men med en dator som inte är min och utan mejl, skrivare eller ens mina egna programvaror krävs det mer kreativitet än jag var beredd på en måndagsmorgon som denna.

Jag börjar helt enkelt med ett blogginlägg…

Det blogginlägget som egentligen skulle postas i lördags, när jag istället smet iväg till vår årliga tjej och barnhelg i skogen utanför Kilafors. Där hade vi mys och dåligt internet, en bra kombo för minisemester – en dålig kombo för nya blogginlägg.

Glad första advent förresten! Har ni tänt ett ljus? Det har inte vi.

Jag glömde det igår, och idag har jag stressat på för att hinna till jobbet i tid. Men nu sitter jag ju här och börjar helt enkelt med ett blogginlägg…

Detta börjar i och för sig att likna ett eget blogginlägg i mängden text jag vet att min genomsnittsläsare orkar läsa. Säkert har det också gått 20 minuter redan och pappi borde vara både uppvärmd och hunnit med minst en muskelgrupp.

Kanske jag ska tända det där ljuset? Eller ska jag göra ett nytt inlägg av det där som egentligen skulle postas i lördags?

Vad tyst det är i huset, jag kan inte tänka. Igår undrade Snorpan hur tråkigt vi egentligen hade innan vi fick barn. Det undrar jag också, ibland.

Jag gör ett nytt blogginlägg.

Det här får vara det inlägget då jag önskar er en glad första advent i efterskott och en trevlig måndag i förskott, ha en fin dag!

För 30 år sedan var svaret vit

Jag minns precis hur alldeles särskilt vacker jag tyckte att vitmossa var i den adventstsaken som var av röd plåt med stansade hjärtan. Och jag hur perfekt jag tyckte att de prickiga flugsvamparna av lackad frigolit passade att dekorera mossan med.

Jag minns däremot inte vems ljusstake det var, vi har aldrig haft en sådan variant med fyra ljus i mitt barndomshem.

Och i mina ungars barndomshem kör vi nog mest på grön mossa.

Idag tog vi gammelfarmor med oss ut i skogen för att samla mossa och granris. Ingen snö och inga minusgrader, men iskallt ändå!

Det blev en fasligt snabb fika, glest ris och ingen adventsgran. Men med friskluft i lungorna, ett målat stentroll efter vägen och gammelfarmors bullar så blir liksom alla nöjda ändå.

Dessutom blev det en påse med både grön och vit mossa. Den gröna fick jag för mig själv, Gammelfarmor är alldeles för traditionell för att våga toka till det på det viset.

Vad pyntar du med, grön eller vit?

Blogg och Instagram – samma samma men olika!

När jag först startade med Instagram så var det för att kunna bli lite mer personlig med de bloggläsare som önskar det.  Igår blev det 500 följare och det tycker jag är väldigt roligt!

Är många de samma tjejerna som redan läser bloggen, eller är detta en helt ny skara, det vet jag inte helt. Jag känner förstås igen många ansikten, men långt ifrån alla :)

Jag tycker det känns härligt att kunna dela med mig av mer privat, spontant och oredigerat på Instagram, och att det blir uppskattat!

Samtidigt som jag kan få fördjupa mig och finlira inredning här på bloggen.

Igår firades 500 följare på Instagram med en utlottning av mina tavlor/prints ”Marocko” från KNAADA.se. Vann det gjorde Linnea Kuhles. Vad det är för tjej har jag ingen aning om, men utan henne hade mitt liv varit lite tråkigare :)

För det är absolut ni – mina bloggläsare och alla Instagramvänner som gör livet här på i Knaadaskogen lite roligare, tack för att ni hänger med mig!

KNAADABLOGG är mitt alias och du hittar mig på Instagram här >

Marias of Sweden

Tjoho, idag fick jag en mapp med en massa fina bilder från min favoritfotograf Marias of Sweden. Inte mitt favoritmotiv dock, men det är smällar man får ta!

”Le lagom, se inte sur ut och inte så uptight heller. Sträck på dig men se avslappnad ut, tänk på nåt fint men flina inte runt.”

Det där med att bli fotad är verkligen inte min kopp te, samtidigt som jag såklart gärna vill ha bilder som känns okej att dela med sig av när dom behövs.

Det är ganska länge sedan jag själv gick från rödtopp till blond i det verkliga livet och det känns väldigt skönt att få uppdatera mig själv på webben också.

Och att då ha en fotograf som förstår hur svårt och jobbigt jag tycker det är att bli fotad hjälper oerhört! Vi kan skratta åt dubbelhakor, gömma gäddhäng och le sådär lagom tills vi båda känner oss nöjda.

Och det gör jag verkligen, jag känner supernöjd med mina bilder! Eller vad tycker du?

Tack igen Maria för att du gör så att jag ser ut som ”fölk”!

Vi älskar skrot!

Handväskor i plast, småhundar som skäller energiskt på batteri och ballonger som går sönder innan man är hemma.

Tjocka fejkraggare i t-shirt med ulvar på, flottiga langos och ciggande tanter på fällbara stolar vid sina husvagnar.

Det är en viktig skillnad på skräp och skrot!

Jag vill ha riktiga raggare, rostiga prylar och en doft av kolbullar, och det får man på Voxnamarknaden som går av stapeln tidigt varje september.

Lilleman håller med!

– Jag älskar skrot, för det kan man pyssla med, säger han i bilen på väg dit.

Och jag blir så stolt när jag ser att dom båda vet precis var man hittar gobitarna vid ett loppisbord!

Men den här gången gick vi tomhänta hem. Jag hade helt enkelt inte skräp och skrotbrillorna på mig och kunde inte se något som var värt mödan.

Men en körv mä brö blev det och allt som allt är vi mycket nöjda med att ha varit på plats.

För det är ju faktiskt det enda sättet att veta att man inte missade något!

Välkommen!

Tror vi får räkna lördagens nattsudd som sommarens sista.

Den dagen satt vi ute halva natten, nästa så var vi på badet och idag pryds hela alltet av höst.

Jag tycker den är fantastisk, vad tycker du?