Var ska jag börja?

På jobbet packar jag presentkort å säljer julkort, hemma borde jag göra kort till julkorten, designa tackkort och sortera bröllopskort.

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, hur kunde ett höstbröllop flyta ihop med julen? Varför gick min julgransbelysning sönder och hur ska jag kunna välja bara några bilder när jag gillar alla?

Kan man kanske strunta i allt och åka tillbaka och förnya sin löften ett par veckor istället?

Förresten så skulle väl mina sjuka bihålor explodera på ett flygplan, och den där tillfälliga dövheten på högerörat skulle säkerligen bli permanent.

Jag får samla mig, tänka vackra tankar, ta en alvedon och knåpa ihop någonting helt enkelt!

Det brukar ju bli bra bara man kommer igång, och jag gör som vanligt, börjar med det roligaste – bröllopsbilderna.

Foto: Aleksandra Hopper, Fotografia Sitges 

I farten

Några av de bilder vi gillar bäst från bröllopsfotograferingen är dom vi knappt visste att togs. Bilder i farten från Barcelonas gator.

Det är dom här bilderna som doftar och låter Barcelona. Dom tar oss tillbaka till den viktigaste dagen av alla. Det är såhär vi minns den.

Mina ”comfy shoes for dodgy streets”…

…värmen, och den där handväskan som vi aldrig borde ha tagit med!

Doften av sopor, väspor och dammiga stengator. Vackra stenhus i ljudet av vardag, storstadspuls, och prästen som väntar.

Idag tänkte jag välja ut den bilden som ska sättas i tidningen, men vilken ska jag välja?

Verkligheten?

Eller svärmorsbilden?

Fotograf Ola, Fotografia Sitges, Barcelona > 

Barcelona 14 oktober

Nu önskar jag att vår fotograf kunde svenska så att jag kunde ösa över henne beröm för bilderna här på bloggen. Vi är så fantastiskt nöjda!

Jag sitter här med en hel mapp med en massa underbara bilder med en massa underbara, spännande och oväntade kontraster. Precis vad vi hade önskat och mycket mer!

Nästan så att varje bild är ett eget konstverk i sig och jag får lust att göra en stor jäkla utställning.

Egoboost!? Ja, verkligen men det är egentligen inte oss två jag tänker på utan Olas perfekta komposition av varje enskild bild.

Vi är så glada att vi valde Ola på Fotografia Sitges, och när vi återkommer till Barcelona med alla barnen då ska vi göra det igen!

Foto: Ola, Fotografia Sitges >

Jag ska försöka att plocka ur ett par gobitar och visa er mer senare.

Fortsättning följer, ha en fin lördag!

Rena skära kökslyxen

Om det är hälften av såhär bortskämd man blir så börjar jag att fatta varför vissa väljer att förnya sina löften!

Jag tänkte att jag vill visa er en del av alla de fina bröllopsgåvor vi har fått.

Tusen tack alla fina, vi är så glada och känner oss så bortskämda med den här typen av lyx i köket!

Vår vigsel i Barcelona – Del 4

Nu är vi redo för vigseln, kyrkan står tom och ståtlig och väntar på oss. Vi har lovat oss själva att försöka vara närvarande påriktigt och att försöka ta till oss av varje liten sekund.

Per på min vänstra sida och jag i hans högra med Mendelssohns Nr 18 Bröllopsmarsch i högtalarna.

Vilken det är? Jomen du kan lyssna här om du vill >

Så, nu fick vi stämningen också :)

Jag hade nog aldrig trott att jag skulle gifta mig i en vit klänning i en kyrka någon gång. Än mindre trodde jag nog att det skulle bli till en klassisk brudmarsch, men det kändes helt rätt att göra det så. Det hade vi bestämt tidigare den dagen. Ja inte klänningen, men musiken. Klänningen den hade hängt klar i två månader och att vi skulle gifta oss det visste vi från dejt tre.

Tankarna var hos barnen. Det var också bilden av barnen i huvudet som fick tårarna att bränna, samtidigt var det tankarna på barnen som fick läppen att sluta darra och dra sig mot ett leende istället.

Vilken lycka!

Vilken lycka att få ha tre fantastiska, friska och lyckliga ungar med svarta tår och myror i brallan. Och vilken jävla tur att få gifta sig med mannen som har gett mig den lyckan.

Prästen var fantastisk, han pratade direkt till oss och allt kändes väldigt högtidligt och fint samtidigt som det var så nära och personligt. Vi tog till oss av varje liten sekund. Han pratade om hur jag gör Per till en bättre människa och hur Per utmanar mig till att utvecklas och växa. Hur vi kompletterar varandra och fungerar som ett bra team och så pratade han om barnen. Nu hoppade jag över läppdarret och gick direkt på tårarna.

Det var en kort och enkel ceremoni, precis som vi önskat. Vi blev man och fru, precis som vi önskat.

Per hade plötsligt ändrat mening. Han som från början inte ens skulle ha en vigselring svor på att aldrig ta av den. Och jag, jag som trodde att vi gifte oss för vår egen skull och att detta var vår egen dag hade fattat att ingen dag någonsin blir bara vår egen. Det finns något/några som är så mycket större än oss. Och precis som vi lovade dom tre lintottarna där hemma att vi skulle göra i Barcelona, så lovade vi varandra att ”mamma och pappa ska vara glada och snälla och bo tillsammans jättelänge”.

Ut marscherade vi till Ave Maria >

Per på min vänstra sida och jag på hans högra.

Bröllopsfotografering

Sena och nerviga rusar vi ut från hotellet. Personalen applåderar och önskar oss all lycka. Jag tror vi båda känner oss lätt rusade av all uppmärksamhet kombinerat med för lite lunch och en stor förväntan.

Nu ska vi bara ha lite kontanter från en automat och en taxi till Ola, vår fotograf som väntar vid MACBA, Barcelonas moderna museum. Jag blir fotad av turister och gratulerad av skateare och alkoholister, småtjejerna fnissar.

Det känns lite galet att halvspringa runt på Barcelonas trånga och lortiga gator i helvit klänning och ropa Gracias, men jag älskar varje del av det! Och jag vet att där vi ska fota är det inte renare heller, jag har bett fotografen om coola kontraster och graffiti. Kanske det är just det som gör Pappi stressad och nervös. Inte bara att han blir tvungen att vara med på bild, som han i vanliga fall gör allt för att undvika, men här hemma är han familjens säkerhetsansvarige och den rollen har han tagit med sig på resan också. Vi har blivit varnade för ficktjuvar och annat skumt folk i dom områdena vi ska fota, påverkade och närgångna uteliggare som pratar spanska kan verka mer obehagliga än dom faktiskt är.

Men Ola, fotografen, var en vacker tuffing! Japp, ingen karl som jag ju från början trodde utan en snygg blondin med ett bländande leende och massor av skinn på näsan. Hon tog gott hand om oss och styrde fotograferingen med en erfaren järnhand. Väldigt skönt kände vi båda, att få bli marionettdockor för ett tag och slippa tänka själv.

Tyvärr fick vi inte komma in på museumet och fota som jag hade hoppats, men utemiljön var precis lika grym den. Byggd i vita raka och svängda vinklar och vrår med mörka och grönskimrande glaspartier. Jag har dessvärre inget foto därifrån, men är du nyfiken så klicka här >

Den här, den enda bilden av mig i hela outfiten hittills, har min nyblivne man tagit av mig rätt utanför hotellet efter vigseln.

Vi jobbade oss igenom en mörk del av staden och avslutade med ”svärmorsbilder” vid någon vacker gränd. Ett par minuter innan vigseln satte vi oss alla tre i en taxi och körde mot kyrkan och prästen som stod utanför och väntade på oss. Vi kom rätt och vi kom i tid. Vi kom hela, rena och fotograferade! Och det enda vi blev av med under färden var all nervositet, den hade Ola trollat bort med sin fasta hand och trixiga poser.

Nu är vi redo för vigseln, kyrkan står tom och ståtlig och väntar på oss. Vi har lovat oss själva att försöka vara närvarande påriktigt och att försöka ta till oss av varje liten sekund.

Fortsättning följer…

Top tre i Barcelona

Om du tycker att denna skapelse med olivolja i chokladen ser förförisk ut så skulle du se resten av butiken, detta är bara början! Och faktiskt enda gången jag kände mig lite ledsen över att inte ha min riktiga kamera med mig.

Vi hade siktet inställt på chokladkaka, och chokladkaka blev det! En rund till mig och en kantig till min blivande man.

Tipset om det här stället fick jag från Annixen som är en av mina blogg- och instafavoriter. Tusen tack Annixen, det här besöket förgyllde vår resa!

Jag kan inte bestämma mig vad som var bäst med det här stället, om det var kaffet eller det faktum att dom erbjöd oss ett glas bubbel mitt på blanka förmiddagen.

Och att jag inte råkade stoppa en eller två kaffekoppar i fickan med mig hem var nog mer tur än förstånd. Jag hade gärna velat ha ett par stycken här hemma!

Ska du någonsin till Barcelona – glöm inte babó i stadsdelen El Born, adress Caputxes 10.

Och som grädde på den här tårtan tycker jag att du klickar in och säger hej till Annica och fyller sinnet med ännu mer inspiration, henne hittar du på Annixen här >

Brudbuketten

Vigseln ägde rum på en måndag. Jag hade tänkt mig en enkel bukett med bara vita kallor, men att köpa dom på lördagen verkade som en dum idé ifall de skulle hinna slokna innan måndagen.

Att köpa dom på en söndag var en ännu dummare idé då blomsterbutikerna gapade tomma. Och hur dumt det är att springa runt på okända gator och leta blomster till sin brudbukett samma dag som vigseln ska ske – det är beyond dumt, tro mig!

Det var iallafall precis det vi gjorde, och tillbaka till hotellet kom vi med ett par kvistar vita liljor fulla av det där kurryfärgade frömjölet som ingen vettig brud vill ha nära sin vita dress. Men man tager vad spanjorerna haver och efter en öl och ett par stärkande oliver gick jag upp på rummet för att göra mig och buketten klar.

Pappi fixade lunch med roomservicen, och ändå lyckades vi bli både i sista sekunden och sena med allt så vi fick rusa iväg med halvtorra naglar och underkjolen på sned. Jag i svarta grova boots och med finskorna i väskan.

I väskan hade jag också buketten, och där tänkte jag att den nog skulle få stanna för resten av dagen. Det blev inte speciellt bra, liljorna slokade och började att fälla ännu mer brunt mjöl. Faktum är att min bukett åkte i en papperskorg i dörröppningen till ett skitigt Supermercat timmen före bröllopet.

Och inte ens en enda bild har jag på den.

Katastrof tänker ni? Nej, vet ni vad – den var inte så viktig för min del. Jag hade en svart liten väska istället och det funkade för mig.

Fortsättning följer…

Nostra Sra. del Rosario PP.Dominicos

Det pågår en högljudd lärardemonstration utanför en byggning, tjutet ringer i öronen och på ett café rätt runt hörnet sitter den norske prästen i kortärmad skjorta och tonade glasögon, han väntar på oss.

– Stör ljudet er, frågar han.

Och vi börjar första mötet med att ljuga och svarar:
– Nejdå. Båda med nerverna på utsidan av kroppen.

Jag känner mig lite som på en arbetsintervju, inte påriktigt men klumpen i halsen säger det. Håller min blivande man hårt i handen, vi får kaffe serverad och slår oss ner.

Det här är första mötet med prästen och en möjlighet för oss att se kyrkan och öva lite inför vigseln som ska ske senare samma dag.

Innanför de blå dörrarna bor munkar, vi får låna deras klosterkyrka Nostra Sra. del Rosario PP.Dominicos för vigseln som hålls av den norska sjömanskyrkan. På innergården gömmer sig en fantastisk klosterträdgård där vi får veta att fotografering efter bröllopet är möjlig.

Väl inne i kyrkan får vi välja musik, provkyssas och svara ja. Det börjar att sjunka in – det är idag det ska ske.

Fortsättning följer…

– Instagram –

Tack, å tusen tack till alla er som har följt oss dom här dagarna i Barcelona!

Vi har haft det fantastiskt bra och det har varit väldigt fint att få ha ”sällskap” och att kunna dela det med er!

Detta är de fyra mest gillade bilderna på Instagram under veckan som gått – man och fru alltså, det känns bubblande härligt och samtidigt helt overkligt.

Nu ska jag gå igenom alla bilder och se hur jag bäst ska summera den här otroliga resan för er som inte hade möjlighet att följa oss på Insta.

KNAADABLOGG är mitt alias och du hittar mig på Instagram här >