Brudbuketten

Vigseln ägde rum på en måndag. Jag hade tänkt mig en enkel bukett med bara vita kallor, men att köpa dom på lördagen verkade som en dum idé ifall de skulle hinna slokna innan måndagen.

Att köpa dom på en söndag var en ännu dummare idé då blomsterbutikerna gapade tomma. Och hur dumt det är att springa runt på okända gator och leta blomster till sin brudbukett samma dag som vigseln ska ske – det är beyond dumt, tro mig!

Det var iallafall precis det vi gjorde, och tillbaka till hotellet kom vi med ett par kvistar vita liljor fulla av det där kurryfärgade frömjölet som ingen vettig brud vill ha nära sin vita dress. Men man tager vad spanjorerna haver och efter en öl och ett par stärkande oliver gick jag upp på rummet för att göra mig och buketten klar.

Pappi fixade lunch med roomservicen, och ändå lyckades vi bli både i sista sekunden och sena med allt så vi fick rusa iväg med halvtorra naglar och underkjolen på sned. Jag i svarta grova boots och med finskorna i väskan.

 

I väskan hade jag också buketten, och där tänkte jag att den nog skulle få stanna för resten av dagen. Det blev inte speciellt bra, liljorna slokade och började att fälla ännu mer brunt mjöl. Faktum är att min bukett åkte i en papperskorg i dörröppningen till ett skitigt Supermercat timmen före bröllopet.

Och inte ens en enda bild har jag på den.

Katastrof tänker ni? Nej, vet ni vad – den var inte så viktig för min del. Jag hade en svart liten väska istället och det funkade för mig.

Fortsättning följer…