Vi är framme med blandande känslor. Att vakna till en tomt fylld med tomater, gurkor, kor och mycket mer är oslagbart men samtidigt går det inte att förneka verkligheten. Den verklighet jag kunde ha haft men som jag inte fick. Jag ska gå och fortsätta krama om mormor men tillsvidare bjuder jag på en smygtitt från Armenien, där jag föddes. Ta hand om er!