Socialdemokraternas partikongress inleds denna vecka. Det betyder även att Aftonbladets ledarredaktion trappar upp bevakningen rejält, både på nätet och i papperstidningen.

S-kongressen är vanligen en välorganiserad tillställning. Men samtidigt oberäknelig. Blir kongressen på dåligt humör kan vad som helst hända.

På kongressen 2005 förlorade partistyrelsen frågan om nationella prov i årskurs 3. Det vräkte omkull i stort sett hela förnyelsen av skolpolitiken och gav Jan Björklund ett guldläge i valet 2006 när han kunde fortsätta dundra om ”flumskolan”.

Under kongressen 2009 förlorade partistyrelsen viktiga delar av det internationella avsnittet. Man krävde ett erkännande av en rad folkmord i Turkiet och erkännande av Västsahara som stat. Det höll på att sluta med att man förlorade hela den militära insatsen i Afghanistan men i sista stund skickades Jan Eliasson upp som fick över kongressen på partistyrelsens linje.

Men detta är bara ett par exempel, partistyrelsen tvingas alltid till mängder av kompromisser. En socialdemokratisk kongress är inget transportkompani.

Det finns flera intressanta konflikter denna gång.

Det första handlar om vinst i välfärden. Stefan Löfven har spelat sina kort väl och kommer knappast förlora. Vi har skrivit att vi tycker Löfvens förslag om nationella kvalitetskrav är ett steg i rätt riktning. Men en klok partiledning lyssnar på ombuden så diskussionen är inte klar förrän klubban fallit.

En annan handlar om SSU:s förslag att ingen ung människa ska behöva vara arbetslös mer än 90 dagar. Här har partistyrelsen gjort en felbedömning av stämningarna i partiet. SSU:arna kommer vinna och det är bra.

En tredje konflikt handlar om föräldraförsäkringen. Många ombud, och LO, vill dela den i tre delar, en del var för varje förälder och en del de får disponera som de vill. Egentligen borde föräldraförsäkringen vara individualiserad. Här är läget mer osäkert. Historiskt har partiledningen alltid vunnit med sin ”väntar och se” – linje. Men helt säkert är det inte.

Detta är tre exempel där diskussionen inte nödvändigtvis blir helt som Stefan Löfven och hans spinndoktorer tänkt sig. Vilka frågor han faktiskt förlorar återstår att se.

Anders Lindberg