Vi träffade Nina Wadensjö, 47, Kommunikationschef för Socialdemokraterna för att ställa några frågor. Wadensjö har samma jobb som Per Schlingmann hade i Moderaterna innan valet 2006.

På kongressen finns inte enda röd fana, varför har du tagit bort dem?

– Jag har faktiskt inte ens reflekterat över det. Det var inga röda fanor förra gången heller, när Håkan Juholt valdes. Däremot har vi mycket rosor och vi använder rött ljus för att belysa scenen. Vi måste våga modernisera oss.

Har ni fått mycket synpunkter på det?

– Nej, det kan man inte säga. Jag tror andra saker är viktigare numera för att folk ska känna igen sig. Som partisymbolen. Arbetet ute i partiet med begreppet ”Framtidspartiet” har gjort att det finns förståelse för att förnyelse är nödvändig.

Ni inledde dagen med att unisont sjunga ”Arbetets söner”. En annan vanlig sång är ”Vi bygger landet” där en rad lyder ”Hör hur det sjunger från rem och pistong”. Är det ”Framtidspartiet”?

– (skratt) Allt gammalt är inte dåligt. Klassisk musik har hållit i 600 år. Just ”Vi bygger landet” står inte på programmet men man vet aldrig, brukar ju uppnå spontan sång, särskilt på kvällarna…

Du är ansvarig för ”bilden” av kongressen. Om du fick bestämma, hur skulle partiet uppfattas på måndag?

– Som ärligt. Man kan inte låtsas vara något man inte är.

Anders Lindberg

En dold maktkamp på Socialdemokraternas kongress handlar om bilden av partiet. Partiexpeditionen vill förmedla bilden av en modernt, nytänkande Framtidsparti. Många ombud vill istället känna igen sig i smattrande röda fanor och sjunga ”Vi bygger landet” i pauserna.

Denna kamp kan vara mycket handgriplig. På kongressen i Malmö 2005 var det min uppgift att gömma de röda fanorna i en skrubb.

Bakgrunden var att Skåne, som har väldigt många röda fanor, generöst hade levererat dessa till kongressen. Eftersom hela kongressen var tänkt att gå i rosa och ha modern design kan man sammanfattningsvis konstatera att det skar sig något. Alltså: skrubben.

Vad ingen hade tänkt på var dock att det partidistrikt som är värdar också har äran att inleda kongressen. Alltså skulle Heléne Fritzon, ordförande i Skåne och Marie Granlund, ordförande i Malmö, hålla sitt välkomsttal utan röda fanor. Stor dramatik.

Dessutom hittade någon pigg skåning fanorna i skrubben. Kontraorder, fanorna skulle sättas upp igen. Problemet var att kongressen precis skulle öppna, presstjänsten ville helst slippa just det här bråket på scenen.

Egentligen var jag protokollsekreterare på kongressen och hade väl egentligen ingenting med saken att göra, ändå blev det min uppgift att, inför de förvånade ombuden, springa genom hela lokalen och sätta upp fanorna igen.

På de första bilderna ser det lite konstigt ut. Allt var designat i rosa, kongressymbolen var ett päron. Men längst vid sidan på scenen står en samling röda fanor. Under kongressens gång flyttades de mystiskt in mot mitten, tills partistyrelsens fina design blev en enda röra.

I Göteborg blir det roligt att se vem som vinner kampen den här gången.

Anders Lindberg