Om Internationalen pulserar av revolutionärt trots så bubblar den andra stora och traditionella sången inom svensk socialdemokrati i stället av fromma associationer och ett slags hurtig tillförsikt.

När kongressombuden hunnit till slutet av andra versen i den svenska arbetarrörelsens egen signaturmelodi, Arbetet söner, kommer de alla att ta i och utbrista:

”Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana”

Det hade kunnat vara hämtat ur en scoutsång, nytvättat och ansvarsfullt, precis som Socialdemokratin själv.

Om Internationalen präglas av trotsigt motstånd och det brutala krossandet av pariskkommunens löften har Arbetets Söner en mer stillsam bakgrund.

På något sätt känns det alldeles naturligt att Henrik Menander – samma Menander som överstatt Internationalen – skrev texten inför en utflykt. Socialismens missionärer i den danska huvudstaden Köpenhamn planerade i augusti 1885 ett besök i mörkret på andra sidan sundet, och ville fira besöket med en ny sång.

”Människovärdet vi fodra tillbaka, kämpa för rättvisa frihet och bröd”, lär de ha sjungit på båten över Öresund och i Kasinoträdgården i Malmö. Klassiska paroller, och en vrede över orättvisor och förnedring. En moral och en vilja att höja sig ur jämerdalen, men inte så mycket klasskamp.

Idéhistorikern Ronny Ambjörnssons skötsamma arbetare fick en sång som formulerade strävsamhetens hedervärda lov. Kanske är det inte så konstigt att den lyckats behålla sin ställning i den socialdemokratiska liturgin.

Arbetets söner av Henrik Menander:

Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!

Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?

Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!

Oket med påskriften: ”Bed och försaka!”
länge oss nertryckt i mörker och nöd;

Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!

Icke naturen hårdhänt har dragit
gränser som skilja fattig och rik.

Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik.

Mot den förödande guldkalven stod
kampen med glödande känslor och mod.

Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana
fältropet genom nationerna går:

Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!