Stefan Löfvens första tal som kongressvald ordförande infriade högt ställda förväntningar.

Hans inledning om sin resa från fosterbarn i Ådalen till kongressens scen var mycket stark och tydlig. Hans personliga berättelse är också historien om det samhälle socialdemokratin vill skapa. Där alla får möjligheten att förverkliga sina drömmar oavsett bakgrund.

Inför talet har många varit kritiska till att Löfven varit för tyst i frågor som antirasism och jämställdhet. Det tog han igen med råge, pratade om ”könsmaktsordning” och kritiserade rasism i regeringen. Han citerade Katrine Kielos om feminism, och Jonas Hassen Khemiri om strukturell rasism.

En stor del av talet handlade om arbetsmarknaden och jobben: ”Arbetslivet ska inte krossa drömmar, det ska förverkliga drömmar”. Det är också när han får prata om jobben som det bränner till.

I talet ställde han sig bakom SSU:s krav på att ingen ung människa ska vara arbetslös i mer än 90 dagar. SSU vann kongressen på walkover. Detta säger något om hur han tänker hantera även andra konflikter. Han tar ledningen genom att kompromissa och samla alla bakom en gemensam lösning. Återstår att se om han gör likadant i andra stridsfrågor som vinst i välfärden och föräldraförsäkringen.

Den bild han ville förmedla av regeringen var en bild av passivitet: ”Den som sätter sig och grillar korv när arbetslösheten ökar, blir inte långvarig i regeringen”.

Tema: Partiet, det är jag.
Retoriskt knep: vara den lågmälda, starka killen.
Vad han vill att du ska tänka: Men, är det inte Göran som står där?
Vad han inte vill att du ska tänka: Hur ska han göra konkret för att mer än halvera arbetslösheten.

Anders Lindberg