Varje dag följer Aftonbladets ledarredaktion en person på kongressen. Dagens ombud heter Daniel Suhonen och dagen med honom blev snarast 24 timmar lång. Så följ med honom under dygnet då kongressen vände i vinstfrågan.
Daniel Suhonen är ombud för Stockholm, men har nyligen flyttat till Malmö. Från ett vänsterdistrikt till ett annat. För många är han ett rött skynke och han är verkligen inte rädd för att säga vad han tycker. Alltid retar han någon.
Ändå var han en av dem som till slut sydde ihop kompromissen om välfärdsvinster.
– Nu har vi uppnått det vi ville. Nu kan socialdemokrater i varenda valstuga säga att partiet är emot vinster i välfärden. Det var viktigt.
– Om det här genomförs kommer välfärden att fungera bättre. Makten flyttas från bolag till medborgare och deras valda politiker. På sikt kommer det här att innebära att de värsta aktörerna lämnar sektorn och det gynnar människor. Då kommer de att kunna välja mellan olika goda aktörer som alla faktiskt vill utveckla verksamheten.
Dagen efter beslutet får Daniel Suhonen många ryggdunkningar. Han ses som hjälten som vågade stå upp mot partiordföranden och hela partistyrelsen. I dag är alla socialdemokrater emot vinster i välfärden. Daniel Suhonen har en hel trave tidningar under armen och i mobilen visar han upp gårdagens nyhetsinslag i TV4.
Han vet att många tycker att han syns för mycket. Men han tänker fortsätta att ta ut svängarna.
– Jag tycker att fler borde ta plats. Det är en jäkla stor scen och i bland dansar jag nästan ensam.
Om Socialdemokraterna ska vinna valet måste de först vinna väljarna. Och till sin hjälp har partiet – lite oväntat – fått en riktig rebell.

Daniels fredagsdygn:
07.25 frukost (svart kaffe)
07.45 delegationsmöte (påtår)
08.30 välfärdsgruppen diskuterar kompromiss om vinster i välfärden (tretår)
09.15 förhandling med andra delegationer och partistyrelsen om den slutliga skrivningen (och mer kaffe)
10.30 intervju lunchekot
12.00 lunch lammfilé (jättegott)
12.40 delegationsmöte om vinsterna (eftermiddagskaffe)
13.00 fortsatta diskussioner plus intervjuer
16.00 debatten om vinster. Upp som fjärde talare. (rungande applåd)
18.00 middag, sejrygg med sallad marinerad zuccini, kronärtskocka, krutonger, kaffe och kaka
Efter beslutet följde sedan någon festöl på hotellrummet, några till i baren på hotellet (Lasse Engqvist bjöd).
07.05 ringde väckarklockan i mobilen
07.30 hotellfrukost med ägg, bacon, köttbullar, röda bönor och svart kaffe
07.45 delegationsmöte (påtår)
08.30 mysmöte i LO-montern med stark espresso (bläddrade i tidningarna och njöt)
09.00 mötet fortsatte.

Socialdemokraternas partikongress inleds denna vecka. Det betyder även att Aftonbladets ledarredaktion trappar upp bevakningen rejält, både på nätet och i papperstidningen.

S-kongressen är vanligen en välorganiserad tillställning. Men samtidigt oberäknelig. Blir kongressen på dåligt humör kan vad som helst hända.

På kongressen 2005 förlorade partistyrelsen frågan om nationella prov i årskurs 3. Det vräkte omkull i stort sett hela förnyelsen av skolpolitiken och gav Jan Björklund ett guldläge i valet 2006 när han kunde fortsätta dundra om ”flumskolan”.

Under kongressen 2009 förlorade partistyrelsen viktiga delar av det internationella avsnittet. Man krävde ett erkännande av en rad folkmord i Turkiet och erkännande av Västsahara som stat. Det höll på att sluta med att man förlorade hela den militära insatsen i Afghanistan men i sista stund skickades Jan Eliasson upp som fick över kongressen på partistyrelsens linje.

Men detta är bara ett par exempel, partistyrelsen tvingas alltid till mängder av kompromisser. En socialdemokratisk kongress är inget transportkompani.

Det finns flera intressanta konflikter denna gång.

Det första handlar om vinst i välfärden. Stefan Löfven har spelat sina kort väl och kommer knappast förlora. Vi har skrivit att vi tycker Löfvens förslag om nationella kvalitetskrav är ett steg i rätt riktning. Men en klok partiledning lyssnar på ombuden så diskussionen är inte klar förrän klubban fallit.

En annan handlar om SSU:s förslag att ingen ung människa ska behöva vara arbetslös mer än 90 dagar. Här har partistyrelsen gjort en felbedömning av stämningarna i partiet. SSU:arna kommer vinna och det är bra.

En tredje konflikt handlar om föräldraförsäkringen. Många ombud, och LO, vill dela den i tre delar, en del var för varje förälder och en del de får disponera som de vill. Egentligen borde föräldraförsäkringen vara individualiserad. Här är läget mer osäkert. Historiskt har partiledningen alltid vunnit med sin ”väntar och se” – linje. Men helt säkert är det inte.

Detta är tre exempel där diskussionen inte nödvändigtvis blir helt som Stefan Löfven och hans spinndoktorer tänkt sig. Vilka frågor han faktiskt förlorar återstår att se.

Anders Lindberg