Katten Ahlgren är Korvassons absolut största favorit. Det tog ett tag innan hon upptäckte henne, bebisar har ju inte så mycket periferiseende från början. Men från den dag hon för första gången förstod att Ahlgren fanns så är katten nr 1. Vare sig Korvas äter, leker eller åker runt i sin kärra och babblar för full hals, så avbryts all aktivitet när katten är nära. Ahlgren verkar inte ha något emot att vara nära Korvas heller, men hon är mån om sin kroppsbehåring och vet att om hon går för nära, så rycker en liten men bestämd hand loss stora tovor av hennes päls. När Korvasson sover, smyger hon sig tätt intill och njuter i fulla drag av närheten och värmen.

Fisen (Molly, min älskade styvdotter, barbadotter, plusdotter och gullrumpa) älskar också Ahlgren. Istället för en lösensumma (det ska tydligen betyda otur att få ett djur gratis) så fick Molly, förargligt nog, katten i present (det ska tydligen upphäva oturen). Det har resulterad i att hon hela tiden pratar om SIN katt. ”Vad gör ni med MIN katt?”. Hon pratar dock aldrig om SIN katt när det kommer till skötsel av densamma. Om hon går på för hårt och behöver tryckas ner lite, så brukar jag säga: ”Du kan ju slå upp numret som står i hennes öra i kattregistret, så får du se vems katten är”. Ahlgren är nämligen registrerad på mig. Sedan fortsätter jag: ”Om det inte vore för mig så skulle DIN katt svälta ihjäl och vada i sin egen skit”. Det brukar ta skruv.

För ett par dagar sedan, när snön fortfarande täckte marken och det blåste rejält, sms:ade Molly (som var i skolan) Lisa och frågade om Ahlgren fortfarande var kvar ute på gården. Hon hade någon teori om att katten i något obevakat ögonblick skulle kunna överraskas av vinden och blåsa in i någon snödriva och inte komma loss. Efter lite övertalning lyckades jag få Lisa att svara: ”Ahlgren är död”.

Med anledning av händelsen för någon månad sedan funderar jag på om jag kanske har problem och behöver hjälp.

Korvasbloggen vill tacka för alla fantastiska förslag och presenterar härmed stolt de två vinnarna av ”Styvpappatävlingen”!

Vinnaren efter omröstningen på Wendela med förslaget ”Barbapappa” är: LINDA(Kommentar nr 39). Det var två stycken som föreslog Barbapappa men Linda var först. Grattis Linda till ett par rosa strumpor från länsförsäkringar!

Vinnaren efter omröstningen här på Korvasbloggen med förslaget ”Pluspappa” är: HELENA (kommentar nr 1). Grattis Helena till en av undertecknad designad klädnypa!

Vinnarna kan maila sina adresser till korvasbloggen@gmail.com, så skickas priserna inom kort.  

Hade det funnits ett jumbopris hade vi haft en självklar vinnare. Men Korvasbloggen delar inte ut några jumbopriser och vill inte framställa någon läsare i dålig dager.

Vid ett senare tillfälle måste jag reflektera lite över den här tävlingen, men det får vänta.

För nu ska jag helt och hållet fokusera på livet.

Korvas sover på soffan. Lisa sover i sovrummet och här sitter jag.

Katastrofen är ett faktum. Johan Palm åkte ur igår och Molly har pappavecka så vi har inte till fullo kunnat stötta henne i hennes sorg. Hon hade en kompis, som inte är fullt lika hysterisk när det gäller den numera forne idolstjärnan, som sov över hos henne igår. En egen krisberedskap. De hade en tyst minut och tände ljus runt ett foto av Johan.

För någon månad sedan sms:ade Molly till mig och frågade om vi kunde trycka en t-shirt med Johan Palm på i helgen. Vi har tryckt t-shirts ett par gånger tidigare. Eller vi och vi. Jag säger alltid att hon måste driva projektet så hjälper jag gärna till, men det slutar alltid med att hon har gått och lagt sig och jag sitter uppe med skalpellen och skär snirkliga mönster i schablonpapper. Ibland är jag stenhård. Då blir det ingen t-shirt.

Hur som helst, när sms:et kom var jag ute och gick med min svåger. Jag övertalade honom att han skulle svara henne från sin telefon och skriva: ”Johan Palm är död”. När han hade skickat iväg det fick jag honom att må lite dåligt genom att fråga om det verkligen var passande att skicka sådana meddelanden till ett barn. ”Det är ju inte säkert att hon förstår att det är ett skämt”.

Inom kort kom svaret: ”Idiot!”, trots att hon inte visste vem som hade skickat meddelandet. Då kände han sig lite lugnare.

En vän behövde, med kort varsel, hjälp med att bära upp en nyköpt soffa idag. Trött av nattens räknande och sammanställande av ”styvpappaförslag”, förvärmde jag en flaska och tog med mig Korvas och gick till tunnelbanan. När allt var klart begav vi oss hemåt igen. Korvasson hade knappt sovit på hela dagen och började bli riktigt grinig. När vi nästan hade kommit fram somnade hon. Lite irriterande, för hon vaknar alltid när man kör ner vagnen i förrådet och plockar upp henne. Sen blir det svårt att få henne att sova igen. Alltså ansåg jag det vara bäst att fortsätta promenaden tills hon vaknade.

I en och en halv timme cirkulerade jag runt i norra Vasastan. Efter en knapp timme trodde jag att hon snart skulle vakna och begränsade varvet till kvarteret, så att jag skulle ha nära hem. Idag fick jag lära mig att man hinner väldigt många varv runt kvarteret på en dryg halvtimme. 

När vi kom hem sträckte Lisa ut armarna och ville kela med den glada och utvilade bebisen. Hon lade sig på rygg på soffan med Korvas över sig. Möjligen hade promenaden gjort Korvasson yr.

För två sekunder senare spydde hon Lisa i ansiktet.

Så var det då äntligen dags för den stora omröstningen. Men var nu på er vakt för det blir TVÅ omröstningar och två vinnare.

Som resultat av den fina respons som mottagits, så kommer den ena omröstningen att ske på Wendela-sidan. En oberoende jury har valt ut nio kandidater att tävla mot ”Styvpappa”. Juryn har valt benämningar som går att applicera även på ”mamma” och som har en neutral ton. Om sanningen ska fram så har den oberoende juryn haft ett rent helvete med att gallra fram nio kandidater. Den oberoende juryn är trött och borde sova mer på nätterna och känner att den kanske tagit sig vatten över huvudet. Men de nio kandidaterna är som följer:

Barbapappa, Dubbelpappa, Hybridpappa, Nypappa, Papput, Papset, Postpappa, Sladdpappa, Vicepappa.

Dessa Kandidater röstar man alltså INTE på här, utan på Wendela-sidan. Vinnaren får: Rosa strumpor.

Eftersom Korvasbloggen är en demokratisk blogg och eftersom jag har lovat att publicera alla förslag (med undantag för bonuspappa, extrapappa, plastpappa och låtsaspappa som jag redan avfärdat i mitt tidigare inlägg), kommer en andra omröstning att ske här. Det är ingalunda en omröstning om en andraplats, utan en omröstning om ytterligare en förstaplats. Här finns alla de förslag som skulle fastnat i myndigheternas trånga korridorer, men som för den skull inte är sämre än de andra.

Mina tankar var att priset till detta skulle vara någonting riktigt personligt, som Korvassons första plåster från bb eller den lilla bit navelsträng som trillade av några dagar efter förlossningen. Men risken är att de skulle uppfattas som lite väl  personliga. Dessutom vet jag inte var de har tagit vägen. Navelsträngen är jag rädd att någon har ätit upp, då den var förbluffande lik ett russin. Därför får vinnaren: En av undertecknad designad klädnypa med häftkudde på baksidan. Utmärkt för att sätta på väggen och nypa fast ett foto eller räkningar med.

Dessa förslag röstar man alltså på HÄR i kommentarerna. Vänligen separera ”papparösten” från eventuell övrig text, så att jag snabbt kan sammanställa allting. Låt oss inte glömma att Korvas inte tar några pauser i sina aktiviteter bara föra att hennes pappa har lovat bort ett par strumpor och en klädnypa. Eventuell övrig text kommer jag att med glädje sluka vid ett lugnare tillfälle.

Dubbletter av vissa benämningar har förekommit. Då gäller den tidigast inkomna. Resterande förslag är som följer:

Finpappa, Leasingpappa, Pappa, Förnamnet, Gummifarsa, Pluspappa, Stuntpappa, Strålpappa, Mammas backup, Bonusvuxen, Delpappa, Tilläggspappa, Alternativpappa,

Nyfar, Papi, CoDad, Batteripappa, Stelpappsen, PappaPappa, Fantompappa, Lånepappa, Träpappa, Stålpappa, Piratpappa, Andrapappa, Korvpappa, Multipappa,

PappaPär (Pappa+förnamn), Falskpappa,  Obiologiska pappa, Pappelipappa, Stjärnpappa, Pappa2, Guldpappa, Primärpappa, Ansvarspappa, Pappa2 (Uttalas Pappa-two eller Pappa-too),

Papp-aya, Andrafarsan, Superpappa, Bingopappa, Papsen, Tati, Kärlekspappa, Dessutompappa, Komplementspappa, Kompispappa, Guldpappa, Bamsefar(sa), Papphammar, DaddyCool, Bästefar.

Korvasson får hamna lite i skymundan i några inlägg framöver för nu är det viktiga saker som måste utredas.

Jag är inte bara pappa utan även styvpappa. På vägen till att bestämma mig för benämningen ”styvpappa” har jag smakat på de andra alternativen, för att slutligen landa vid styvpappa, därför att det känns ”på riktigt”. ”Plastpappa” och ”låtsaspappa” är skitdåliga alternativ tycker jag. Man låtsas ju liksom inte vara pappa. Och vadå plast? ”Extrapappa” är mer okej men det låter lite som att man är en vikarie, som hugger i ibland. ”Bonuspappa” låter ju glatt, kan man tycka, men det förmedlar inte ansvar. Mer som någon som ger barnet choklad och bingolotter men aldrig backar upp mamma när det gäller. En som bara ger ros och lämnar riset åt morsan.

Problemet är att styvpappa inte heller är riktigt bra. Det låter strängt och oavslappnat. Fanny och Alexander (i filmen av Ingmar Bergman) hade sannerligen ingen bonuspappa i den elaka prästen. Han var en styvpappa ut i fingerspetsarna och drog sig inte för att ta till riset. Och sådan vill man ju inte vara. Hur skulle det se ut? ”Molly, kyss min hand” (inspirerat av replik från Fanny och Alexander efter att Alexander fått rejält med stryk av styvfar).

Därför ämnar jag försöka göra någonting åt saken och utlyser härmed en stor belöning åt den som kommer på den perfekta benämningen. Förstapriset är Korvassons rosa strumpor som hon fick av länsförsäkringar (se bild och bakgrund i inlägget ”en bra start”). När vi har utsett en vinnare samlas vi med facklor och plakat utanför riksdagen eller svenska akademien, eller vart man nu vänder sig med den här sortens frågor, och kräver att de byter benämning.

Så sätt igång och kom med förslag! Försök att vara kreativa nu. Think outside the box (tänk utanför boxen). Alla förslag publiceras imorgon och så blir det omröstning och sedan koras vinnaren under pompa och ståt. Mitt eget förslag är ”dubbelpappa”. Det är också dåligt, men jag kan ju inte få vinna min egen tävling.

Även om det vore praktiskt och skulle bespara mig portot, eftersom de rosa strumporna redan är här.

Den mest omedelbara fördelen med att umgås med barn är att man får en ursäkt att genomföra projekt som man annars skulle kunna anklagas vara för gammal för. Men sanningen är den att det finns ingen övre åldersgräns för ett ordentligt bajskorvsskämt.

När de renoverade i Lisas lägenhet flyttade vi över till min mittemot. Den var lite mindre, men väldigt mysig. I anslutning till köket låg ett litet matrum, som de flesta som bor i så kallade 1,5or använder som sovrum, så även jag. Där fick Molly sova och Lisa och jag sov på en madrass i vardagsrummet. Det var fina veckor och Molly trivdes som fisken i vattnet när alla bodde så nära inpå varandra. En dag när Lisa var på jobbet fick Molly och jag den fantastiska idén att vi skulle baka en bajskorv.

Om man blandar mycket chokladpuddingspulver med lite vatten så kan man tillverka den mest perfekta bajskorv man kan tänka sig. Har man en riktigt mättad lösning så kan man få till små sprickor i korven, som att den har legat och torkat till sig lite. Efter mycket dividerande om var vi skulle placera bajskorven kom vi på att den naturligtvis skulle placeras i kattlådan. Och så skulle den vara väldigt stor så att Lisa skulle reagera över hur i helvete katten hade kunnat klämma ut den. Kattlådan stod precis innanför hallen, så att den var det första man fick syn på när man kom in.

När vi var klara höll vi nästan andan i väntan på att Lisa skulle komma hem. ”Å jävlar, har ni sett den där!?” utbrast hon när hon kom innanför dörren och fick syn på korven. Fascinerande nog tycktes hon acceptera att den kom från katten. Den var verkligen alldeles för stor. En riktigt rejäl bajskorv, även med en människas mått. Vi var inte helt och hållet nöjda med reaktionen så jag var tvungen att plocka upp den ur lådan och ta en tugga i den, varpå lisa ropade: ”VAD GÖR DU!??”.

Då tittade Molly, som höll på att spricka, på mig med en lycklig min som sa: ”Nu är vi hemma”.

Konsumtionen av bebissaker är fullkomligt hysterisk. Barnvagnar är ett eget kapitel. Folk kör omkring med ekipage för en förmögenhet. Sedan är det allt runtomkring. Det finns precis hur mycket som helst, bara fantasin sätter gränsen. Och plånboken givetvis. Men då ska det gärna komma med den bittra eftersmaken av att: ”Jag har inte råd att ge min bebis det allra bästa”. Jag vågar vara så djärv att jag påstår att minst 90% av alla dessa prylar är onödiga. Eller i alla fall inte nödvändiga. Men väldigt många är känsliga med sina bebisar och fortsätter att handla för glatta livet.

Därför gläder det mig oerhört när jag ser att det finns ett ärligt bebisföretag i Babyland. De hymlar inte med att de vill locka till impulsköp. Titta själva! Gå in på babyland.se. I vänstermarginalen klickar ni på ”Diverse” och sedan på ”kassaplock” så kommer sidan fram.

Kan det måhända vara en anteckning från skapandet eller uppdateringen av hemsidan som de förargligt nog har glömt att ta bort?  

Min styvdotter Molly måste få mer plats i den här bloggen. Hon är ju Korvassons fina storasyster.

När man har levt utan barn i trettio år blir det en ganska dramatisk förändring då man plötsligt delar sitt liv med ett. Ena dagen sitter man och röker i ett fönster i Hornstull och vinkar till en flicka (Lisa) mittemot och nästa dag har man en styvdotter. Det var tre år sedan nu. För mig känns tre år ungefär som en lång vecka. Inte i känslor och upplevelser förstås, men i utveckling. Jag kan inte se att det hände något särkilt med min person mellan tjugoåtta och trettioett till exempel. Möjligen att jag började bli sämre på att svara i telefon. För Molly är tre år en evighet.

Vi gjorde dansnummer till ”The Who” som vi sedan visade upp för Lisa. Dansen gick mestadels ut på att jag kastade runt med henne och bar henne på axlarna. Första gången skrattade hon så mycket att hon la av en brakare så att det vibrerade i nacken på mig. Vi skrev egna låtar också. Den första låten hette ”Pastejen” och handlade om en pastej som det slutade illa för. Och så gjorde vi egna tolkningar av Bruno K Öijers dikter. När vi var ute på stan höll hon mig i handen. Det var en otroligt fin och speciell känsla kommer jag ihåg. När jag var i min egen lägenhet mittemot (som för det mesta stod tom) eller någon annanstans så frågade hon alltid Lisa: ”När kommer Daniel?”. Och så kunde hon stå i fönstret och gestikulera. En gång ville hon att jag skulle måla mustasch på henne och på kvällen kunde hon knappt somna av oro för att den skulle suddas ut under natten. Hon ville ju att den skulle vara fin i skolan, dagen därpå.

Det här var ljusår sedan. Numera bär hon väldigt sällan mustasch till skolan, och jag har blivit ett mer självklart inslag i familjen. När man försöker röra henne nu, får man ofta höra: ”Men nej, du förstör min frilla!”. Hon tuperar nogrannt håret varje morgon för det är viktigt med volym. Hon har en cool stil och lyssnar på Kiss och Johan Palm. När jag tycker att hon går på för hårt och behöver tryckas ner lite brukar jag fråga: ”Hur coolt är det egentligen att lyssna på sextioåriga gubbar som sminkar sig som katter?”. Sedan sjunger jag på någon av deras låtar, men på svenska: ”Slicka upp det, slicka upp det, wow wow wow!”. Det brukar ta skruv. Ett gemensamt nöje vi har nu är att hon sminkar mig ibland. Efter förförra gången (den på bilden) utbrast hon: ”Hahaha, du ser ju ut som en kärring!”.

Hon är min älskade lilla fis och gullrumpa. Ja, ibland kallar jag henne för ”styvpappas lilla styvgullrumpa”, men hon har börjat svara med att kalla mig för gubbrumpan, så det blir mest fisen nu. Jag måste sluta här, men det blir mycket mer av fisen i framtiden.

Någon frågade mig en gång om jag hade barn och jag svarade: ”Jag har en styvis”. Det lät konstigt redan på väg ut ur munnen.

Det tyckte den som frågade också.

Dagar som den här vill man helst bara sitta ihopkurad under en filt och inte sticka ut näsan överhuvudtaget, om man slipper. Eftersom jag frilansar och inte hade något att frilansa med idag så gick det utmärkt. Det lämnar tid för funderingar.

Det här att man jämför sig med sina föräldrar har blivit mycket mer påtagligt sedan Korvas kom, har jag upptäckt. Jag har tänkt en hel del på likheter och olikheter med min far. För drygt fyrtio år sedan lämnade pappa hela sin familj, flickvän och alla vänner bakom sig och flydde kommunismens förtryck i Bulgarien. Då med vetskapen om att han förmodligen aldrig skulle kunna återvända. Trettio år senare blev jag utkastad från Debaser (rockklubb i Stockholm). Även jag med vetskapen om att det skulle bli svårt att komma tillbaka. Båda ganska tunga erfarenheter. Och så fortsätter det. Pappa gjorde såhär och jag gjorde såhär. Kanske är det sant som vissa säger att varje generation utvecklas och tar ett kliv framåt. Evolution. Jag känner mig nästan högfärdig när jag tänker på det.

Att jag har blivit utkastad från Debaser minst två gånger.