Jag har fasat för att Korvas också ska bli kräksjuk. Bebisar känns lite för små och klena för att genomgå dessa plågor har jag tänkt.

I natt vaknade jag flera gånger av att jag tyckte att hon kräktes. Den sista gången hade hon också gjort det. Jag tänkte att nu blir det ett helvete, för jag är verkligen fortfarande en riktigt blek och ynklig version av mitt forna jag. Hur illa ska det då inte vara för den lilla bebisen? När jag kom in till Korvasson var hon på toppenhumör. Visserligen badande i spyor men precis lika strålande glad som alltid på morgonen.

Nu har det gått många timmar sedan dess och förutom en bamsediarré så har det inte hänt någonting mer. Jag hoppas verkligen att det var det hela för Korvas del. Sedan önskar jag också att hon kunde bjuda sin ynklige far på en liten bit av sina superkrafter.