Korvas har varit en riktigt glad och fin bebis de två senaste dagarna. Hon äter mandariner och leker med sina julklappar och underhåller sig själv ganska bra. En underbar och gosig liten skit. Hon har fått fem julklappar (ingen av oss):

Två mycket tjusiga nappar med en fin stjärna på. En plastkula med en sköldpadda inuti. Sköldpaddan flyter inne i kulan så att den alltid är rättvänd och så har den en fjäril som svans. En mjuk och härlig igelkott. Korvas log när vi öppnade paketet, det var kärlek vid första ögonkastet. Och så har hon fått sponsring till nästa etapp av babysimmet. 

Korvas låg och sov i vagnen när det var julklappsutdelning, så hon missade när tomten på bred skånska önskade alla god jul. Det var Korvassons egen farsa som var tomte. Skånskan drog han till med för att förvilla Lisas lillebror. Simon som han heter är sex år gammal, men redan morbror till två stycken. Till Molly som är nästan dubbelt så gammal och så till Korvas. Så kan det se ut i en modern familj. Om något år kommer Molly kunna vara barnvakt åt sin morbror. Skånskan gjorde tricket, tror jag. Annars hade han varit säker på att det var jag, nu var han mest förundrad över att tomten pratade skånska.

Korvas pappa är lite bakis idag och har än en gång konstaterat vilken liten och löjlig stad stockholm är (mentaliteten pratar jag om). I stockholm ska man känna sig speciell och utvald över att få bli insläppt och trängas med vackra människor och armbåga sig fram för att få köpa en öl för femtiosex kronor. Stockholm är en liten skithåla som vill vara stor.

Ahlgren tog jag på bar gärning idag, när hon satt och kissade i blomkrukan. Jag flög upp och bar den droppande katten i nackskinnet och satte henne i lådan. Det gick ett spår av kissdroppar på golvet mellan blomkrukan och kattlådan, men väl i lådan var dropparna slut.