Tänk hur nyåret upphåsas varje gång. Man lägger ner tid, pengar och engagemang för att bygga upp årets sista antiklimax. Har man några pengar kvar efter julens utsvävningar, skjuter man upp dem i form av färgsprakande miljögifter. Det kan vara vackert att titta på det måste jag medge, men så vackert att det kompenserar för onödighetsfaktorn blir det aldrig. Jag glömmer alltid bort nyår. Jag pustar ut och tänker: ”Äntligen är julcirkusen över” och då är det varje år någon som frågar: ”Vad ska du göra på nyår?”. ”Åh, just det. Nej. Nyår, blir det aldrig klart det här?” tänker jag då.

Vi hade en ganska stillsam tillställning hemma hos oss. Som mest var vi sju stycken (Åtta med den sovande Korvas) och tog det ganska lugnt. Sedan drog tre personer iväg, kvart i tolv, för att bättre kunna beskåda konststycket att elda upp flera miljoner kronor på bara några minuter.

Det var svårt att natta Korvas den här kvällen. Med Korvasmått mätt alltså, hon är oerhört tacksam att natta (peppar, peppar ta i trä) och de tjugo minuter jag satt vid hennes säng kändes som en evighet. Vi är bortskämda med det där, det är jag väl medveten om. Vanligtvis räcker det med att bara lägga henne i sängen, sätta på bebisradion och sedan lämna rummet. Hon brukar ligga och babbla en stund för sig själv och sedan somna. De senaste veckorna har hon börjat röra sig mer än vanligt i sängen. Hon snurrar runt och lägger fötterna vid huvudändan eller så lägger hon sig på tvären på magen och låter benen sticka ut genom spjällen. Den där lilla sargen vi har monterat dit hjälper inte alls längre, hon sticker lätt ut benen ovanför.

Halv tolv vaknade hon och skrek och hade svårt att somna om. När jag lämnade rummet kvart i tolv tänkte jag att det inte var en chans att hon skulle sova igenom fyrverkerierna. Vi fyra som var kvar stod ute på vädringsbalkongen i trapphuset vid tolvslaget och såg färgspektaklet och hörde smällarna i stereo. Ljudet gick in genom korvas fönster och gav utslag på den lilla bebisradion som sände vidare till mottagaren som jag höll tryckt mot örat. Jag gjorde det för att ha en chans att höra om Korvas vaknade, men hon sov som en stock.

Vi hade en fin kväll igår. Jättegod mat och trevligt sällskap. Korvas inledde det nya året med att vara på strålande humör. Fast hon bryr sig inte om att det är ett nytt år idag. En ganska sund inställning måste jag säga. Men egentligen är det nyår varje dag, beroende på hur man räknar. Och en ny dag är väl värd att fira.

Korvas med familj önskar alla en riktigt god ny dag!