Korvas och jag var hos en kompis igår och kom hem sent. Det visade sig att det var riktigt trixigt att ta sig hem kommunalt, men eftersom min vän är så snäll fick vi skjuts. Korvas sov i vagnen i hallen och jag fick väcka henne för att pula ner henne i bilbarnstolen, men mina farhågor till trots fann hon sig ganska snabbt i situationen och satt vaken men knäpptyst under bilresan. Lisa som hade varit på gallerirunda på kvällen var fortfarande uppe när vi kom tillbaka. Hon tog över Korvas och nattade henne medan jag gjorde ett inlägg till bloggen.

När jag gick och la mig låg Lisa ytterst i sängen trots att jag skulle gå upp med Korvas. Hon fuskar med det där ibland. Ganska ofta faktiskt. Vi har lite olika uppfattningar om hur varmt det ska vara i sängen också, jag har det gärna lite svalt medan Lisa vill ha det varmt, helst jättevarmt. Vi sover med dubbla täcken och en filt och ligger man innerst blir det extra varmt, för där har man ett element bredvid sig. I höstas ville elementet inte bli riktigt varmt, men nu är det skållhett. Det är så hett att jag vaknade med en brännblåsa på handen i morse. Jag förstod först inte var den kom ifrån, men på vardera sida om blåsan finns två mindre brännmärken och avståndet mellan märkena är samma som avståndet mellan de utstickande delarna på elementet, så efter lite detektivarbete trillade polletten ner. Jag trodde inte att vattenburna element blev fullt så varma att man kunde bränna sig på dem, men nu vet jag bättre.

Jag måste komma ihåg att kolla så att inte Korvasson, som också har ett likadant element vid sin säng, inte kan komma åt det. Att sänka värmen är ju naturligtvis också ett alternativ och om hon brås mer på mig än på Lisa, i det avseendet, så kanske hon rent av tycker att det är skönt.

Jag försöker komma på om det finns någon poäng med det här inlägget, men det gör det inte. Man får göra vad man vill med den information det bjuder på. Man kan lära sig att vattenburna element visst kan brännas och att vissa gillar att sova svalt och andra inte. Eller om bussiga kompisar som skjutsar en på natten. Men på det hela taget är det här inlägget som livet självt, i ett litet nötskal.

Helt utan poäng.