Korvasson är en riktig kulturslukare, den saken är klar. Om BVC utöver längd, vikt och huvudomfång, hade haft en mätning på hur mycket kultur bebisar tar del av, så hade hennes kurva hamnat långt över snittet. De hade behövt plocka fram ett speialpapper med en extra stor tabell för bebisar med extremt hög kulturmedvetenhet. De kanske hade tittat på mig med stora förundrade ögon och sagt: ”Vi måste berätta för dig att ditt barns kulturmedvetenhet motsvarar en femtioårings! Vi har aldrig sett något liknande och skulle vilja behålla henne här ett par dagar för observation. Det är sannolikt att det är därför hon inte har lärt sig krypa. Hela hennes hjärnaktivitet upptas av att processa alla intryck hon har fått från utställningarna och inte förrän hon är klar med det, kan hon lära sig att krypa”. ”Snick snack” skulle jag ropa åt dem. Hon kan visst krypa, hon vill bara inte och nu ska vi gå på museum”.

Idag tog jag med Korvas på en utställning för bebisar på kulturhuset. Det var ett stort rum helt i vitt, med organiska former. Man fick känslan av att vara inne i en kropp. Utställningen riktade sig till barn mellan noll och ett år gamla. Möjligen därför att de nyligen har bott inne i en kropp och känner sig hemma därinne. Vad vet jag? Här var det Korvasson som var experten, jag var mest med som chaufför och cateringpersonal, men det var mysigt därinne även om det var länge sedan jag själv bodde inne i en kropp. I receptionen fanns ett tackkort från en besökare, där det stod: ”Jag kom hit utan bebis, men ville stanna länge, länge”. Det var fint tyckte jag.

Senare i veckan vill Lisa gå dit med Korvas. Det kan inte vara ofta någon går sin första gång på en utställning och så har deras bebis redan sett den.