Jag träffade bara Korvas ett par timmar på morgonen idag, innan jag gick iväg och jobbade. Det har inte varit så mycket jobb den senaste tiden så det är ju bra, men det kändes inte bra att komma hem långt efter att Korvasson hade gått och lagt sig. Imorgon kommer jag att gå upp före henne och komma hem sent. Imorgon kommer jag inte att få träffa min lilla bebis alls, inte ens en liten stund på morgonen.

För nitton månader sedan var tanken på barn avlägsen. Kanske någon gång, tänkte jag. Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och idag tar jag ut min saknad i förskott och får en liten klump i magen över att det kommer ha gått två dygn utan att jag fått vara med Korvas.

Kasten är tvära i cirkusen livet.