I själva verket gick jag inte och lade mig igår efter mitt inlägg, fast jag hade tänkt det. Istället gjorde jag i ordning ett gratulationskort till Lisa. Ett alldeles för tidigt sådant, men det kändes lämpligt att ge henne det nu. I födelsedagspresent får hon en resa till Paris, där hon ska bo hos en av sina bästa vänner några dagar. Hon ska åka först om en knapp månad och jag hade tänkt hålla det hemligt lite längre, men sedan tänkte jag att det är roligare att ha någonting att se fram emot. Det förlänger liksom glädjen över resan. På kortet satte jag dit Monsieur Bernard och eiffeltornet. Monsieur Bernard berättar jag mer om en annan gång, han spelade en viktig roll i hur vi träffades, Lisa och jag. Utanpå kortet skrev jag ”Bon voyage mon amour” (trevlig resa min älskade) och inuti fäste jag bokningsbekräftelsen. Och så lade  jag kortet i ett kuvert och skrev hennes namn och adress på och snodde ett gammalt frimärke från ett annat brev. Sen smög jag in det tillsammans med ett par oöppnade brev från hyresgästföreningen, så att det skulle se ut som ett brev som hon hade undgått att se tidigare.

Det funkade, hon blev förvånad och jätteglad. Och hon förtjänar verkligen att ha något att glädjas åt. Själv ska jag ju iväg till Grekland en knapp vecka och spela med bandet och vi åker nu på torsdag. Då blir det ganska intensivt för Lisa, utan avlastning med Korvas och Molly.

Sen ska vi inte glömma att det ger mig en chans att vinna tillbaka lite av den tillgivenhet jag förlorar hos Korvas, i och med Greklandsresan. Om allt går min väg så kommer korvasson att vara hårt pappapräglad, när Lisa kommer tillbaka.