Korvas och jag fick bara tillfälle att hänga på förmiddagen idag, för sedan skulle jag iväg och jobba. Dagen började dåligt med grinigt morgonhumör, men vände efter babysimmet. Det kan verka som om vi babysimmar mest hela tiden, som om vi vore mer i vattnet än på land, snudd på. Så är det inte, vi är på det hela taget mycket oftare på land än i vattnet. Det gäller för både Korvasson och mig. Men vi har av olika anledningar missat de flesta ordinarie tiderna och har därför tvingats köra ett intensivt återbadningsprogram för att komma i fas. Det blir ett bad till nu på lördag och sedan är vi tillbaka, inför avslutningen nästa vecka. Det känns bra att Korvas får bada så mycket som möjligt och det känns oerhört bra att vi genom återbadsmöjligheten har sluppit betala fjortonhundra för ett enda bad. Jag misstänker att även en familj med riktigt hög inkomst skulle höja på ögonbrynen över den summan, för att få bada i en halvtimme. Om de hade haft någon sorts framstegsbaserad tariff på babysimmet, så hade vi nog kommit riktigt lindrigt undan. ”Titta själva”, hade jag sagt ”hon kan ju inte ens sparka med benen. Jag betalar tvåhundra och inte ett öre till! Kalla det här för babysim, jo jag tackar. Visa mig en enda bebis som kan simma så hostar jag upp de resterande tolvhundra”.

Man säger ju att en bild säger mer än tusen ord. I mitt inlägg ”hemkomsten” häromdagen så försökte jag beskriva en ny grimas som Korvas har lagt sig till med. Jag använde visserligen inte tusen ord i mitt försök, men jag är beredd att hålla med om att bilden i alla fall säger mer än de tjugonio, jag använde.

Det slår mig att man säger att en blick också säger mer än tusen ord. Vad gäller för en bild med en blick?

Är den värd tvåtusen?