Just nu värker det i hela kroppen och jag har precis kommit hem, efter att ha jobbat hela dagen och halva natten. Suttit på knä och sågat har jag gjort, inför den nya utställningen ”Polyglottolalia” på Tensta konsthall som har vernissage imorgon, eller idag egentligen. Jag måste bara sova nu känner jag.

Vid sådana här tillfällen blir jag alltid väldigt sugen på att plocka upp Korvasson och kramas lite med henne innan jag går och lägger mig, men så kan man ju inte göra. Man väcker inte den bebis som sover, bara sådär för sitt eget höga nöjes skull. Ska man väcka en bebis mitt i natten så ska man ha en riktigt god anledning.

Om jag till äventyrs skulle få lite tid över imorgon på dagen så ska jag försöka klämma in ett riktigt inlägg. Det vore bra, för den här skiten kan man ju knappast stå för.

Och då kan jag ända stå för väldigt mycket skit.