Man kan spekulera hur mycket man vill. Kanske är det alla omställningar och förändringar eller hormonrubbningar. Kanske är det en protest mot det ena eller det andra. Saken är den att någon gång får det vara nog och jag känner att nu har vi kommit dit, katten måste bort. Idag kissade och bajsade hon i Gustavs (inneboende) säng och det får vara droppen. Nu har vi haft Ahlgren i snart två år och ända sedan hon blev könsmogen för drygt ett år sedan har vi haft problem. Det har funnits bättre och sämre perioder, men det har aldrig blivit helt bra. Steriliseringen hjälpte inte och det hjälpte inte att vi lät henne gå ute så ofta som möjligt. Och jag tror inte att några apelsiner eller något vitpeppar i världen kan få henne att sluta med sitt beteende. Katten måste bort.

Vi älskar Ahlgren, men pallar inte med detta bajs och kissinferno längre. Hade vi bott på ett sådant sätt att hon hade kunnat gå ut när hon ville så hade problemet inte funnits, men nu gör vi tyvärr inte det. Vi kan ju naturligtvis inte döda henne, det förstår ju vem som helst. Vi dödar inte katter i vår familj och Ahlgren är en av de mest speciella katter jag någonsin träffat. Men vi måste hitta ett hem åt henne som passar. Ett hem där hon trivs och där hon kan gå ut och bajsa när hon behagar.

Vem vill ha Ahlgren? Hon älskar vatten och är väldigt kelig och sällskapssjuk och enormt tolerant. Rena drömkatten för en barnfamilj!

Vem har en plats åt Ahlgren, eller känner någon som känner någon som har en plats åt Ahlgren?