Vi försökte ta igen lite sömn idag, Korvas och jag. Hon var vaken ända till elva igår, då min moster ordnade middag hemma hos min syster, och så sent har hon aldrig varit uppe. Men hon var en pigg och glad matgäst och åt mango och melon med stor aptit.

Sedan några veckor tillbaka försöker vi vila med Korvasson i sovrummet istället för på soffan, så att hela hushållet ska slippa tassa på tå, när hon ligger och sover, men det är betydligt svårare att få henne att somna där. Hon kan vara hur trött som helst, men i sängen får hon ny energi. Hon kryper omkring och stånkar och stönar och trillar ibland omkull på rygg och stånkar då ännu mer för att komma på rätsida. Ibland är det svårt och då ser hon ut som en liten skalbagge, där hon ligger och sprattlar med benen i vädret. Hon är väldigt glad i sängen och trots att viloproceduren är krångligare än i soffan är det härligt att vara med henne där. När hon klättrar upp på ens mage och sedan vänder är det nästan omöjligt att inte bita tag i de vita bulliga små låren.

Idag var vi på middag hos en vän och satt på en solig balkong och blev bjudna på grillad tonfisk. Helt fenomenalt gott. Även Korvas tyckte att tonfisken var helt okej, men det som verkligen föll henne i smaken var den limefrukt som serverades till. Hon sög i sig flera klyftor och tycktes aldrig få nog.

Lite senare var hon ute och kravlade, med sin säregna krypstil, i vardagsrummet intill balkongen. Där lekte även en av mina vänners söner. När Korvas kravlade förbi den äldsta, blev han fascinerad av hennes sätt att röra sig och ställde sig på alla fyra och började krypa efter. Först kröp han vanligt men insåg snabbt att det inte alls var så hon tog sig fram. Det såg oerhört roligt ut med Korvasson kravlandes i täten och en hasande sexåring i följe.

Som två krigsveteraner på frammarsch.