I vissa avseenden är jag som en gammal gubbe, tjurig och jävlig. Jag kan bli oerhört störd av saker som besvärar mig, när jag bara vill köra på. Det här med att de bygger om bloggsystemet på Aftonbladet är ett klassiskt exempel, på när jag blir störd. Det funkade ju innan, tänker jag. Varför måste man hålla på och ändra då? Sidan ser helt annorlunda ut och profilbilderna försvinner och igår natt, när jag tänkte skriva inlägget om Claudia den lilla tigern, gick det inte att komma in på min egen blogg. Men jag brukar vänja mig relativt snabbt och förmodligen finns det en god anledning till att de genomför ändringarna. Och nu kanske de till slut kommer att få bukt med sidvisningarna. Jag har ju haft noll besökare de senaste två månaderna.

Men det jag pratar om är hur olika inställning till ny teknik, man kan ha. Vissa tycker att det är spännande att få en ny bloggsida, med nya funktioner att utforska och vissa tycker inte det. Och vissa älskar att läsa i manualen om allt man kan göra med sin nya mobiltelefon och vissa inte. Jag blir bara förbannad i början. Jag har skaffat en blogg för att skriva i och inte för att utforska nya funktioner. När det kommer till mobiltelefonen skaffar jag alltid en av samma märke, när den gamla går sönder, bara för att jag ska känna igen mig i menyerna.

Men om jag jämför med min mormor, så ligger jag i lä, och framstår i det närmaste som ett teknikgeni. För en tid sedan, när jag träffade mormor, pratade hon om sin mp3-spelare och hur bra det var med all musik som fick plats. Jag blev oerhört förvånad först över att hon hade en mp3-spelare, men förstod snart att det hon pratade om var cd-spelaren. En sådan liten bullig variant som även har radio och kassettbandspelare och som man lyfter i ett handtag. Hon hade fått skivor med klassisk musik av en av sina söner och tyckte att det var fantastiskt. Men hon hade ett litet problem som hon inte hade fått bukt med, trots att hon hade haft spelaren i något år. ”Jag vet att det ska finnas en knapp som man kan trycka på, när man ska gå på toaletten eller koka en kopp kaffe, som gör att man inte behöver lyssna på alla låtar igen, från början”, sade hon. ”Men Stefan (hennes son) ska komma hit på lördag och visa mig hur man gör”.

Det roade mig ganska mycket att jag så omedelbart kunde lösningen på hennes teknikgåta, det var naturligtvis pausknappen hon talade om. Men att hon skulle ha kört uteslutningsmetoden på de fem knappar det fanns att välja på, var uteslutet. Det kan vara farligt att trycka på en knapp, när man inte vet vad den gör. Men det bekräftar i alla fall att det finns människor med betydligt större teknikmotstånd än jag.

Tack mormor.