Vi var ute hela dagen igår Korvas och jag. Hon fick gröt på café Ritorno och matningen underlättades avsevärt av att hon hade ögonkontakt med en farbror som satt snett bakom mig. Hon tittade oavbrutet på honom och munnen öppnade sig robotlikt varje gång skeden närmade sig. Sedan gick vi till Vasaparken, där hon fick krypa omkring ganska fritt i sina för stora byxor, som hon mycket snabbt förvandlade till ett av norra Europas skitigaste plagg. Det första hon plockade upp från marken och skulle ge till mig var en fimp, men då sa jag ”blä” och kastade bort den. Sedan struntade hon faktiskt i fimparna och började istället plocka små frökapslar, de som ser ut som små torkade löv och ligger i tusental på marken, så att det ibland ser ut som att det har snöat mitt i sommaren. Efter ett tag träffade hon en kompis som också var ute och samlade fimpar.

Själv hade jag en föreställning om att jag kanske skulle hinna läsa några sidor i min bok, men det var ju, inte helt överraskande, inte att tänka på. Jag följde Korvassons varje rörelse, som om vi vore sammanlänkade med ett osynligt koppel.

Efter ett tag tog vi en promenad, så att Korvas fick en chans att ta igen sig lite i vagnen. När vi gick förbi observatorieparken, stod en berusad man med gipsad arm, i den ännu inte vattenfyllda bassängen utanför stadsbiblioteket och balanserade en ölburk på huvudet. Samtidigt diskuterade han livligt med några som satt på en parkbänk i anslutning till bassängen och gestikulerade yvigt med händerna. Det var en imponerande balansakt och vi var tvungna att stanna till ett slag för att se om burken skulle trilla av mannens huvud snart. Men det gjorde den inte, han hade total kontroll, så vi lunkade vidare.

När klockan närmade sig sex, gick vi förbi seven eleven och värmde upp Korvassons mat. Och sedan slöt vi upp med Sverker och med Lisa, som var på jobbet, och så gick vi tillbaka till Vasaparken, där Korvas fick äta och vi fick ta ett par öl i solen.