Ahlgren är en helt ny katt nu, om man nu kan säga så om djur. Men jag kan ju inte gärna säga att hon är en helt ny människa. Helt ny är hon hur som helst. När vi för några veckor sedan åkte ut till skärgården, för första gången i sommar, klev hon ur buren som ett vrak. En deprimerad katt som förlorat sin forna glans och sin tro på mänskligheten. Men efter bara några sekunder i den fria luften, rätade hon på ryggen och gick på höga ben med halsen sträckt och vädrade i vinden. Sedan dess har hon varit mycket gladare, även i stan. Hon har återfått sin kelighet och man kan tydligt se hur mycket bättre hon mår.

Det jag skulle komma till var dock någonting annat. Den blomkruka som Ahlgren tidigare bajsade och kissade i är en konstig kruka. Jag tyckte om hur den såg ut och vi fick den, när en vind rensades, efter att en väns farmor hade dött. Vi har en krukväxt i den men den är egentligen ämnad för någonting annat. Den är gjort i lackad metall och folk har bland annat gissat att det är en gammal mjölkkanna, men ingen har varit säker.

För några dagar sedan när jag var på väg hem, gick jag förbi en restaurang som precis skulle öppna och utanför såg jag hur en i personalen ställde fram en precis likadan kruka, vid entrén. När han var på väg in igen skyndade jag efter honom och frågade vad det var för ett föremål. Jag berättade att jag hade en likadan som jag använde som blomkruka, men inte visste vad den egentligen var till för. Han hade precis köpt två stycken själv i en antikaffär och tyckte att det var roligt att jag var så intresserad och så berättade han att det var en gammal portabel toalett.

Vi har gissat och gissat och i brist på andra uppslag använt den som blomkruka, men den enda som har vetat vad den verkligen ska användas till har varit katten.