Idag har vi varit i skärgården och Korvas har krupit omkring på bryggan och varit alldeles för nära kanten flera gånger. Vi stod alltså på vakt, men det var intressant att se hur nära hon vågade gå. Jag hade hoppats att hon skulle vara lite räddare än hon verkade vara.

Hon har väldigt sällan skor på sig, men idag på bryggan kändes det lämpligt och då visade det sig att hennes normala krypstil, den som är mest onormal, inte gick att göra med skor. Istället fick det bli den klassiska krypstilen, som hon vanligen bara tar till ibland. Det är ovant att se henne krypa omkring som vem som helst, när man har vant sig vid hennes hasande krabbgång.

Sen fick Fisen och en Kompis till henne vara barnvakt åt Korvas en stund, medan vi andra drog iväg och fiskade strömming. Vi var nära och inte borta länge och telefonerna var på, men det kändes ändå lite läskigt att lämna dem ensamma. De tittade på TV och hade det hur bra som helst, så det gick finfint. Jag älskar strömming, men har inte rensat någon sedan jag var liten. Idag fick jag ta igen förlorad renstid, då vi hade åtta kilo att ta hand om. Huvuden och inälvor åkte ut i havet och efter en stund kom måsarna och kunde inte tro sina ögon om vilka skatter som kom flygande.

 Jag minns att man tyckte att det var mycket ben i strömming, när man var liten. Men det där begriper jag inte nu, de är ju som små tunna hårstrån. Om jag inte lyckas lära Korvasson att bli en riktig strömmingsälskare, så har jag inte lyckats med någonting.

Men nu blir det ju tillfälle att öva, för det är inget snack om vad det blir till middag, ett tag framöver.