Nu luktar jag fisk om händerna och strömmingsyran från igår har lagt sig något. Lisa och jag har suttit i tre timmar och dragit bort ryggraden ur strömmingarna. Man ska tydligen helst vänta en dag med det, för då släpper den lättare. Men lätt var det inte. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att jämföra med hur mycket strömming vi kunde ha köpt för de pengar vi hade tjänat om vi istället jobbat tre timmar var, lisa och jag. Betydligt mer i alla fall och då hade vi kunnat köpa öl till också. Men sådär kan man ju inte hålla på. Det handlar om helhetsupplevelsen och om att vara med i alla steg i ledet.  Igår sprattlade de på kroken och idag ligger de klara i kylen och imorgon på tallriken, det är fint.

Korvas sov i båten på vägen hem, trots att den slog ganska ordentligt mot vågorna. Hon ser fantastiskt fin och uppstoppad ut i sin flytväst. Sedan precis innan läggdags, fick hon världens energikick och hoppade i vår säng och kastade sig fram och tillbaka mot Lisa och mig och tjöt av skratt. Jag tror att hon har haft en fin helg i skärgården. Och det har vi andra också.