Ibland funderar jag, helt uppriktigt, på om det vore bättre om Lisa och jag inte åt frukost tillsammans. Att vi borde utforma ett vattentätt system som gör att vi slipper se varandra under dygnens första timmar. För antalet förstörda förmiddagar (ibland hela dagar), som har sin grund i en helvetesfrukost, är skrämmande högt.

Vi är otroligt jävla tjuriga båda två och kombinationen är rent explosiv. Lösningen för mig är att inte prata eller prata så extremt lite som möjligt, innan kaffet har börjat verka och innan hjärnan har börjat formulera någorlunda konstruktiva tankar. Det som händer innan är okej, om det får stanna inombords. Det är så det fungerar på morgonen. Kroppen är som en stad som börjar sin dag med helt tomma gator och sedan sakta fylls på med öppna butiker och människor som rör sig fram och tillbaka. Men innan alla butiker har öppnat är det otroligt kritiskt. Jag skulle inte säga att jag är direkt arg innan, men jag är explosiv. Och om någon säger något som jag uppfattar som otrevligt, blir jag oproportionerligt förbannad.

Lisa är också oerhört känslig, och arg som det ilsknaste bi, och säger ofta saker som jag uppfattar som otrevliga, varpå jag blir oproportionerligt förbannad. Hon tycker att jag borde låta henne vara ifred och jag tycker att det är hon som inte låter mig vara ifred.

De dagar när Korvas har ett dåligt morgonhumör och både hon och Molly sitter till bords, kan bli helt katastrofala. Dessa dagar sitter samtliga deltagare, möjligen med korvas som undantag, och undrar vad det är för vits med en familj över huvud taget.