Det har förkommit två likartade toalettincidenter med katten och Korvas. Jag har oavsiktligt kissat på dem båda. Eller de har låtit sig kissas på, snarare.

Det här med att göra sina toalettbesök med öppen dörr är relativt nytt för mig och jag tycker egentligen inte alls om det. Det har försiggått lika länge som Korvas har levat. Ibland kan man behöva ha uppsikt, även när man är på toaletten, men framförallt så accepterar Korvasson inte lykta dörrar. Katten var först. Hon älskar vatten och saker som rinner och eftersom kiss rinner, älskar hon kiss. Många gånger har hon smitit in när jag är på toaletten och står och tittar fascinerat på strålen. Vid något tillfälle kunde hon inte hålla tillbaka sitt begär och sträckte sig upp över toaletten, så att det slutade med att jag kissade henne på huvudet. Jag brukar försöka fösa bort henne med foten, men den där gången hann jag inte med.

 Korvas är också fascinerad av saker som rinner och brukar krypa fram till toaletten och ställa sig upp och hålla sig fast i porslinskanten. Och så står hon stilla och bara tittar ner, när det bubblar och porlar. Väldigt spännande. Korvas vågar jag heller inte fösa bort med foten. Hon landar sällan lika mjukt och smidigt som katten. Igår räckte det tydligen inte med att titta och helt utan förvarning sträckte hon plötsligt ut handen för att fånga strålen. Hon lyckades naturligtvis och vips så hade jag för första (och förhoppningsvis sista) gången kissat på min egen dotter.