Igår när jag stod och lagade mat, hasade Korvas runt på golvet och var ganska gnällig och rastlös. Plötsligt märkte jag att hon var försvunnen och det var sådär oroväckande tyst, så att jag var tvungen att gå och Kolla vad hon hade för sig. Molly satt i ett annat rum och surfade, och klistrad vid hennes sida stod Korvasson. Först såg jag henne inte, för det var bara hennes lugg som stack upp ovanför skrivbordet. Hennes ögon var fästa på Molly, som i sin tur tittade på skärmen, och så stod hon stilla och bara tittade och sög i sig av närheten till sin syster.

 Korvas älskar att vara med Molly, men hon tar henne aldrig för givet och är oerhört försiktig. När jag sitter vid datorn tar det aldrig mer än några sekunder innan Korvas börjar gnälla och försöker klänga sig upp i mitt knä. Och väl där vill hon hamra på tangenterna, men vet att hon inte får och börjar åla sig och gnälla ännu mer. Till Mollys knä försöker hon aldrig klättra. Hon vill gärna vara där, men skulle aldrig få för sig att göra någonting som skulle kunna vara påträngande. Inför Molly skulle hon aldrig gnälla eller ställa några krav.

När Korvassons fina storasyster kommer in i ett rum, fryser all aktivitet. Korvas verkar närmast blyg och tafatt och vet inte riktigt vad hon ska göra av sina armar och ben. Som en förälskelse. Imorse blev hon upplockad av Molly och rörde sig knappt en millimeter på tio minuter. Hon satt blickstilla, livrädd för att göra någonting som skulle kunna äventyra deras stund tillsammans. Molly skulle ju kunna resa sig upp och gå, om Korvas rörde sig. Men det gjorde hon inte och lyckan var total.

 Och efter tio minuter somnade hon i armarna på sin syster.