Något som slog mig när jag tänkte vidare på det här med manlig amning är att det alltid finns ett visst tabu när det kommer till manlig intimitet med barn. Eller manlig intimitet över huvud taget. Det behöver inte vara något så kontroversiellt som att amma sitt barn om man är man, det är helt enkelt inte lika accepterat med manlig intimitet.

Flickor kramas oftare utan att skämta om homosexualitet och utan att dunka varandra i ryggen samtidigt, som för att bevisa att det inte rör sig om någonting annat än en vänskaplig kram. De kramas för att de gillar varandra och finner ingen anledning till någon vidare förklaring. För många män är det mer komplicerat. Varför vet jag inte, men fysisk närhet verkar vara mer förknippat med kvinnlighet än med manlighet. Det är sorgligt och ohälsosamt och jag är säker på att det bidrar till att så många människor förfasas och upprörs, när det till talas om en man som vill göra någonting som kvinnor brukar göra, som i amningsfallet.

Jag har hört av män som jobbar på dagis att det blir riktigt obehagligt på arbetsplatsen, när det har skrivits eller talats om pedofiler i massmedia. De håller mer avstånd till barnen och är noga med varje liten rörelse, så att det inte ska kunna misstolkas som någonting sexuellt. Hur konstigt blir inte det för barnen, när någon i personalen plötsligt inte vill krama dem längre? Och det ger signalerna att det är lite konstigare att krama en man än en kvinna. Och varför ska man i en sådan situation behöva känna sig som en förövare, eller bevisa att man inte är det, bara för att man är man? Det är ju sjukt.

Därför vill jag slå ett slag för männens nakentid med sina barn. Av med tröjorna och gnid och gosa. Själv försitter jag aldrig ett tillfälle till lite hud mot hud med Korvas.

Och när tiden är mogen kan vi också sluta dunka våra vänner i ryggen.