Häromdagen var vi på en sylta i Vasastan och åt plankstek. Korvas skötte sig alldeles utmärkt vid bordet en lång stund, men planksteken lät vänta på sig och när den väl serverades var hon färdig med stillasittandet. På golvet låg det drivor av brödbitar och rester av medhavd frukt, som hon vispat ner i sin rastlöshet.

För att öka trivseln för de andra middagsgästerna tog jag med henne på en liten promenad inne på stället, men hon gick raka vägen ut ur restaurangen. Och väl utomhus blev hon aldrig mätt på att vandra gatan fram och tillbaka. Vid varje försök att avbryta strapatsen för att slå oss ner vid vår plats, som vi nu hade flyttat till uteserveringen, blev hon vild.

Hon tycktes helt uppslukad av sitt livs första promenad utanför inhägnat område. Hon hade fått vittring på friheten och det nya underlaget gav henne ny energi. Jag är säker på att hon hade gått från odenplan till gamla stan om vi inte hade funnits där för att stoppa henne.