Imorse när Lisa lämnade Korvas på dagis blev hon förtvivlad igen. Det hör ju till, men det var tydligen extra starkt idag. Kanske är det värre på måndagar. Och förmodligen har hon inte förstått än att hon kommer att vara där en hel del i framtiden, och lurad av helgens uppehåll blev chocken extra stor.

När jag skulle hämta henne smög jag som vanligt in på gården. För om hon är ute och leker vill jag hinna se henne innan hon upptäcker mig. Det var hon inte idag. Men när jag kom fram till porten såg jag henne direkt, genom glasdörren. Innanför glasdörren är det en hall med en dörr in till utrymmet där toaletterna och skötbordet finns och innanför det finns ett mysrum. Dörrarna var öppna så att man såg hela vägen in till mysrummet och det var där Korvasson satt, framför en bok.

Jag hann bara titta på henne en halv sekund, innan hon upptäckte mig och medan jag knappade in koden såg jag hur hon galopperade mot mig, med sin säregna krypstil. Det blir som gelé i kroppen på mig när det där händer och jag kan inte låta bli att tycka att det är helt fantastiskt att hennes omedelbara instinkt, när hon får syn på mig, är att hon ska skynda sig. Till mig. Så lyfter jag upp henne och sätter näsan och munnen mot hennes huvud och andas in hennes lukter. I ett enda andetag försöker jag suga in allt som jag har missat under dagen. Och det band som kopplar ihop oss slår en knut inne i magen på mig så att jag känner hur hjärtat bultar, precis som när man ska tala inför en grupp.

Och så berättade personalen att det hade gått jättebra och att det inte tog lång stund innan hon blev glad igen, efter att Lisa hade gått. Men när de skulle vila blev Korvas jätteledsen igen och ropade ”pappa”. ”Det är så konstigt, det brukar alltid vara mamma, men hon sa pappa. Jag tror att hon längtade”, sade fröken.

Jag inbillar mig ingenting och jag är inte säker på att Korvas menar någonting över huvud taget med orden ”mamma” och ”pappa”, när hon säger de själv. Men jag blir uppriktigt nedstämd över att det ska behöva vara förvånande att ett barn som är ledset längtar efter sin pappa.