Jag känner att vi måste sakta i backarna, det är Korvasson vi talar om. Bara för att hon tog tre små steg häromdagen innebär det inte att hon kommer att gå inom kort. Nej, Korvas arbetar inte på det sättet. Snabbhet är inte ett av hennes ledord. Nu återstår en lång tid av funderingar kring om det är värt att upprepa försöken, det är ju trots allt förknippat med vissa risker.

Men det är praktiskt när man ska hitta henne på dagis. Idag var alla barn från alla avdelningar ute på gården när jag kom för att hämta henne. Ett hav av barn, men allt jag behövde göra vara att fästa blicken på de lägsta punkterna och inom loppet av några sekunder hade jag lokaliserat henne. Hon var den enda som satt ner på asfalten. ”Nu är det fullt ös”, berättade en i personalen ”hon är gladast i hela gänget och babblar oavbrutet”. Och glad och tillfreds var hon, ända tills vi kom hem. Här var hon sannerligen inte gladast i gänget och skrek nästan oavbrutet i en timme.

Det var någonting som gick snett när jag tog av henne skorna. Kanske var det att hon då plötsligt blev varse att de hade suttit på hennes fötter. Hon älskar sina skor men det är på händerna de ska sitta och ingen annanstans, annars blir hon utom sig av vrede.