Jag tycker om de små sakerna. De små sakerna är också stora. Ofta är de till och med större än de stora, därför att de kräver att man verkligen ser dem. De stora sakerna fångar uppmärksamhet utan att någon behöver anstränga sig. De små går en obemärkt förbi om man inte är vaken. När man ser de små sakerna i vardagen är det ett tecken på att allt fungerar. Inte nödvändigtvis att allt är på topp eller att man är på gott humör, men att man är närvarande. Och är man närvarande finns det inte en dag när det inte händer någonting. Man kan få för sig att ingenting av värde har hänt, men det är aldrig sant. Då har man bara inte sett det. Då är man inte närvarande. Det enda man kan se då är de fasta hållpunkterna. När man har ätit och sovit och sett på tv och jobbat o.s.v.

De senaste dagarna har jag inte känt mig riktigt närvarande, och visste jag inte bättre skulle jag säga att ingenting har hänt. Nu vet jag ju att det aldrig är sant, att det alltid händer saker, men jag har inte sett det. Det låter otäckt, men man skulle kunna säga att jag har missat ett par dagar i mitt eget liv. Det har ju ni också, men det är helt klart värst för mig.

Det är ju ändå mitt liv.