Alltså, jag känner att läget kräver ett förtydligande angående vad jag menar med acceptabla namn på ”mellantårna”, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag upplever inte att mellantårna lider någon brist på gulliga smeknamn, utan att de helt och hållet saknar anständiga ”riktiga” namn. Huruvida smeknamnen är gulliga eller inte är ju dessutom en subjektiv bedömning. Personligen känner jag avsky inför de flesta, och förmodligen beror det just på deras avsaknad av riktiga namn. Med sina smeknamn som substitut för riktiga namn blir de som låtsaskroppsdelar, någonting man har bara för att det är gulligt.

Om någon till exempel väljer att kalla sin eller någon annans näsa för ”den lilla potatisen” så är det helt okej, eftersom det är ett smeknamn och ”den lilla potatisen” har ett riktigt namn, nämligen näsa. Men om någon föreslog att man skulle avskaffa namnet näsa, till förmån för ”den lilla potatisen”, då skulle jag nog haja till. Kanske skulle jag rent av bli upprörd och vilja föra kampen för näsans rättigheter. Men nu behövs inte det, näsan behöver ingen kamp, den sitter mitt i ansiktet och den orkade man minsann hitta på ett riktigt namn till.

Jag tror att han som hittade på namnen på fingrarna och tårna var obeskrivligt lat. Ja, jag tror att det var en han och att han halvlåg på en sackosäck och åt nötter och helt enkelt inte orkade hitta på fler namn. När han var klar med fingrarna låg han och flåsade, oljig i hela ansiktet, och förmådde inte fortsätta med sin uppgift. ”Det är aldrig någon som kommer att upptäcka att de inte fick några namn”, tänkte han. ”Folk skiter i det där, man ser dem ju inte ens”, tänkte han vidare. Men han hade fel, det går aldrig en dag utan att jag tänker på och lider med mellantårna.

Ta inte ifrån mig kampen om mellantårna, den är allt jag har kvar.