Jag misstänker att Korvas spelar teater för mig lite då och då. Ibland är det uppenbart, när hon drar ihop ansiktet till ett grin och med ett rejält underbett gnäller, låtsasgråter, på ett otroligt illa spelat vis. Då vill hon ha någonting, men inser själv att hon egentligen inte behöver det, eller ens är överdrivet intresserad. Då är det svårt att hålla sig för skratt, för hon är inte vacker i den skepnaden och utgör en otroligt komisk figur.

Men jag har ännu inte lyckats lista ut om det är uppriktig ånger hon visar, över det med spritpenna målade streck på trägolvet, som hon gjorde för en dryg vecka sedan. Hon hade fått tag på en svart permanent marker och ritade på (och utanför) ett papper. Jag tror att jag kollade mina mail eller något samtidigt och var inte helt uppmärksam. När jag fick syn på vilken penna hon hade rusade jag dit och tog den ifrån henne och upptäckte kluddet på golvet. ”Bara rita på pappret, inte utanför” sa jag då, i en lagom sträng ton. Hon försökte själv sudda bort det med handen, som jag brukar göra med de pennstreck som hamnat utanför, men som är gjorda med de pennor hon brukar använda. När hon märkte att det inte gick började hon gnälla och tittade ångerfullt på mig. ”Det gör ingenting” sa jag då ”gjort är gjort, det är bara ett streck”. Men hon ville inte riktigt släppa det och fortsatte att försöka gnugga bort det.

Vad som är märkligt är att hon inte har släppt det än. Varje gång hon ser strecket (senast idag) försöker hon gnugga bort det med handen och drar på sig en bekymrad och skuldmedveten min och säger ”mimimimimi”, vad nu det ska betyda. Jag börjar bli orolig att jag har drillat henne för hårt. Det känns inte sunt för någon i hennes ålder att hålla på och älta sån gammal skit i evigheter och det säger jag till henne också. ”Skit i det där Korvas, det gör ingenting, det är bara ett streck” säger jag, men hon sitter ändå kvar med sin rynkade panna och upprepar sin obegripliga fras ”mimimimimi”.

Gör hon narr av mig och gottar sig i att hon har lyckats göra ett permanent avtryck på trägolvet, eller är hon uppriktigt ångerfull? Jag vet inte, men det sistnämnda vore ju fruktansvärt.