Det var någon (kan ha varit min kusin) som berättade för mig om ett test som hade gjorts med katter, då man ville studera hur de rörde sig. På varje katt fäste man en gps och kunde på så sätt kartlägga deras rutter. Resultatet var imponerande. Katternas olika ”varv” under dagen var som repriser av deras tidigare rutter. De tycktes röra sig som i en orienteringsbana, där det finns ett antal kontroller som varje dag måste besökas.

På liknande sätt, som en katt, har vår inneboende Sverker levt sitt liv här hos oss. Det har börjat luckras upp litegrann, men tidigare bjöd hans rörelseschema inte på många överraskningar. Han har stigit upp mitt på dagen och gått raka vägen ner till köksbordet, där han har haft sin dator, och sedan suttit där fram till sent på natten, då han har gått och lagt sig igen. Små avstickare har han gjort till kaffebryggaren och till kylskåpet för att breda sig några smörgåsar, och ett par gånger i veckan har han gjort större avstickare, till mataffären och för att del av stadens nattliv. Det är tryggt att bo med en person som man vet var man har. En person som snabbt kommer in i nya mönster och som inte störs av det som händer runtomkring. Ovanför hans plats vid köksbordet hänger en växt som bara blir längre och längre. Fascinerande nog verkade det inte bekomma honom det minsta när den till slut blev så lång att den hängde mellan honom och bildskärmen, när han lutade sig bakåt, och vilade på hans huvud när han lutade sig framåt.

För Korvas har Sverker gjort det svårare att definiera skillnaden mellan människa och möbel, och vore inte deras dygnsrytmer så olika (Sverkers och Korvas, inte människans och möbelns), så hade hon nog trott att Sverker och den stol han sitter på, vore en och samma kropp.

För ett par veckor sedan flyttade vi Sverkers dator till arbetsrummet och i samband med det började rutinerna luckras upp. Plötsligt kunde man ibland se honom på soffan eller i en fåtölj, inte alls lika förutsägbar som tidigare. Varför berättar jag nu det här? Jo, därför att Sverker hittills har fått oförskämt lite plats i bloggen, trots att han hör till familjen och trots att han är en person som hör till Korvassons vardag. Jag kan alltså inte ge en ärlig och rättvis bild av Korvas liv, utan att berätta lite om Sverker.

Jag brukar säga åt honom att han måste vara mer fysisk med Korvas. Hon är ju väldigt van vid honom, men när man placerar henne i hans famn blir hon mest förvånad, och det är ju inte bra i det långa loppet. Men han är lite trögstartad och det kommer sig inte helt naturligt det här med den fysiska närheten. Kanske tycker han rent av att barn är lite äckliga om de kommer för nära, det vet jag inte. Däremot vet jag att han tycker, nästan på ett fobiskt vis, att disktrasor är väldigt äckliga. Men ett barn och en disktrasa är ju närmast varandras motsatser – den ena är ämnad till att sprida ut matrester över stora ytor, medan den andra är ämnad till att samla ihop dem. Så rent logiskt (och Sverker vill gärna tro att han är en logisk människa) borde han rimligen älska närheten till barn, eftersom han hatar närheten till disktrasor.

För ett par veckor sedan lärde sig Korvas säga ”puss” (ett ord jag glömde ta med i min tidigare lista över ord hon kan) och det lät väldigt sött när hon sedan sade ordet upprepade gånger. Lisa och jag satt vid något tillfälle på golvet, i närheten av där Sverker numera sitter vid sin dator, och pussades. Då ville Korvas gärna vara med och kom fram och sa ”puss” och pussade Lisa och mig och ställde sig sedan framför Sverker och väntade. Han försökte först ignorera henne, men hon stod tålmodigt kvar och väntade. Alla skulle ju få en puss i tur och ordning och varför skulle hon göra några undantag för Sverker? Till slut var han tvungen att ge vika och Korvas fick sin puss, och så upprepades varvet ytterligare en gång. Man kunde se att det fanns ett visst motstånd hos Sverker att pussa hennes snoriga lilla tryne, men likväl gjorde han det och jag kände att det var stora framsteg i deras fysiska relation som gjordes. ”Nu kommer jag säkert att bli förkyld”, sade han efteråt. Han blev aldrig förkyld, men däremot fick han hennes magsjuka någon vecka senare. Jag vet inte om det fanns något samband mellan magsjukan och pussen, men jag är rädd att vi därmed gled tillbaka till ruta ett i deras fysiska relation.